Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Oscar Levertin: »Gustaf Adolf och Ebba Brahe» af Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’
»GUSTAF ADOLPH OCH EBBA BRAHE.»
Men detta sammanträffande i det lilla motsvaras ej af någon gemensam
helhetsstämning. Man kan tvärtom knappa.st finna en större motsats till Evalds.
väldiga och naturfriska diktning, genom hvilkens strofer alla hafvets friska, salta
vindar brusa, än Kellgrens fredliga lilla sötvattensidyll. Hos Evald rör sig re–
dan en modern lyrik med stormiga och starka vågslag, hos Kellgren är ännu
allt puder och stångpiska, älskvärdhet och roccoco.
I fråga om de båda öfriga akterna af K.ellgrens opera, finnes intet manu-
skript bland konungens papper kvar, som låter oss med beståmdhet afgöra,.
om K.ellgren också här haft en noggrann canavas att följa. Men detta är tro-
ligt, fast manuskriptet härtill gått förloradt. Det finnes nämligen äfven i dessa
akter grepp och effekter, som äro speciellt gustavianska, t. ex. det tornerspel,
med hvilket hela operan afslutas, och ett par otryckta biljetter från Kellgren
till Clewberg, skrifna under afslutandet af versifieringen af Gustaf Adolph och
Ebba Brahe, visa, hur noga konungen äfven i själfva formuleringen granskade·
sin bearbetares förslag. Men har Kellgrens medarbetarskap med konungen -
som jag är böjd att tro - inskränkt sig till att, för öfrigt med utmärkt smak.
och finess, i vers omkläda gifna scenanvisningar, böra också hans stycken rätt-
visligen skärskådas i samband med konungens stycken.
Kellgrens Gustaf Adolplz och Ebba Bra/ze var färdigt redan i oktober
1787, som synes af ett bref från Biskop Lindblom till Leopold af 2
E
1
/10 detta
år, men blef först d. z4 januari r 788 uppförd på se.
enen. Stycket, som tycktes.
hafva blifvit uppsatt med mycken pomp och ståt, gjorde ringa lycka inom den
högre societeten. Att Fersen (VII s. 6) klandrar pjesen, som allt af konun-·
gens hand, är ju eJ förvånande, men äfven annorstädes inom aristokratien ut-
falla omdömena om såväl text som musik föga fördelaktigt. U. Franc sänder
d. 2
J /1 sin vän N. v. Jacobsson en ganska försmädlig kritik öfver det nya
stycket: » H wad sjelfwa piecen beträffar, så är den besynnerlig deri, att 1 :sta
och 3:dje acten äro serieuse och 2:dra Acten comique. Den är således tour
a tour sena och Buffa. L’unite des lieux är ey iakttagen, hvilkd ock är en
minutie. Min Egen wän lärer känna igen La Partie de Chasse de Henri IV i hela.
2:dra Acten, och finna sällsamt att Ebba får ända till 3 bref. - Poesien anses
wara den sämsta Hr Kellgren (!) ännu skrifvit, tvungen och blott på få ställen
naturlig. - We oss, we mig, Hell dig lärer man ey vänta sig i en opera.
Dessa uttryck höra till psalmboken. Några af coupletterna pag. 9 äro char-
manta et dans le naturel. Den 3:dje tycks wara för fin för en bondflicka.»
Några dagar härefter 4 / 2 fortsätter sarnrne man granskningen: »Allmänheten är
ense om, att dåligare picce näppeligen kan citeras. Hwad som fulländar dess
uselhet är musiquen, den ömkeligaste man än har hört.» Det enda, som för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
