Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - J. A. Eklund: Modern moralsofistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 l\IODERN MORALSOFISTIK.
lif i frihet och skönhet. Denna sats är ju också en moralgrundsats. De an-
förda vändningarna synas hafva framkommit af benägenheten att säga något
synnerligen originellt. De göra samma intryck som det jublande utrop, Jag
en gång hörde: >>Förnuftet skall bringas att kapitulera inför erfarenheten ».
Så fort fråga är om ett »böra » såsom lag för människans sträfvande, är
någon slags moralprincip med i spelet. Det behöfver just icke vara någon
annan än denna: jag bör mgen princip. följa. Den satsen betyder egentligen:
Jag bör göra hvad jag vill, jag bör vara min egen princip.
Tag t. ex. ett af våra modernaste system, systemet med prostitution
såsom hederligt yrke, småmord o. s. v. Det kan efter sin princip kallas »Hinke-
moral ». Ty den mannen är nog sin egen moralprincip.
Det är för resten ingenting så bakvändt, att man sätter en personlighet
och hans vilja såsom det konkreta uttrycket för en etisk åskådnings innebörd.
Vi kristne kunna, då man frågar efter vår moralprincip, knappt svara annat
än: se på Kristus ; i honom ser du den förverkligad. – Sedan kan man, för-
stås, ur de skilda etiska »typerna» abstrahera fram mer eller mindre allmänna
grundsatser och kalla dem principer.
Det må icke betraktas såsom något opassande, att jag ställt Hinke Berge-
gren och Kristus bredvid hvarandra. Åtminstone vet jag, att den senare icke
är generad för sällskapet. Han har varjt i liknande sällskap förr.
Då jag nämnde mannen i fråga, menade jag ej, att han skulle vara en
af de moderna moralsofisterna. Det är han icke. Han predikar, »profeterar»,
förkunnar en ny moralåskådning och lägger ej an på att prestera bevis. Det
är fullt korrekt gjordt och visar - om än omedvetet en riktig uppfattning
af det sedligas natur. En. moralprincip kan icke förståndsmässigt bevisas och
skall icke bevisas.
Sofistiken börjar just då, när man träder fram med ett dylikt beviskraf.
Ty då krånglar man bort begreppet moral och dess underbegrepp. H varje
enskildt pliktbud kan naturligtvis sofisteras bort genom ordet: bevisa det! Tag
till exempel satsen: du skall lefva i engifte. Hvarför det? Det stämmer bäst
med människans sedliga natur. Därmed nöjer sig ej den, men fordrar bevis.
Han fortfar att fråga: hvarför det’? Går jag nu »bakom » detta »sedliga » och
söker visa, att det är klokt, hälsosamt, angenämt eller dylikt att hafva en
hustru, så - utom det att därom kan i oändlighet disputeras - har Jag
kränkt det sedliga genom att underordna det under något annat, t. ex. det
nyttiga. En gång var jag med om att söka bevisa för mormoner månggiftets
osedlighet. Det försöket gör jag aldrig om igen - så grundligt misslyckades
det. Det ljgger en, om ock väl dold, sofistik i hvarje inbjudan till diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
