Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - J. A. Eklund: Modern moralsofistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN l\IORALSOFISTIK. 401
- - – - – - - - - – - - - - - - - - - - - – - - - - - - - - - –
om sedliga grundsatser, då det förutsättes, att man skall, »förutsättningslöst»~
vetenskapligt, empiriskt eller logiskt »bevisa» moralprinciper, och denna bevis-
skyldighet smugglas öfver på motståndarens sida. Har sofisten fått sin mot-
ståndare att börja disputera om saken så där principlöst, så har han vunnit
sitt spel. Därför skall man icke disputera med dessa herrar i »sedlighets>>-
frågan, utan endast i hygieniska och dylika frågor. Här gäller: de principiis
non est disputandum.
Kan emellertid ingen hållbar bevisbrygga genom förståndets åtgörande
slås till det etiska - från något annat af de mänskliga lifsområdena, så nekas
därmed på intet sätt, att det etiska kan göras till föremål för reflexion. Har
man en verklig moralprincip, uttryckt i formen af ett böra, så står det system-
byggande förnuftet gärna till tjänst, fogar lika till lika, uppdagar kritiskt mot-
sägelser och inkonsekvenser o. s. v. Därför kan etiken mycket väl bli en
vetenskap.
Och ännu en annan sak: eftersom människans lif är ett helt, så kan man
nog uppvisa sammanhang mellan det moraliska och andra lifsområden genom
att t. ex. framhålla, huru sund etik har med sig sundhet i andra afseenden och
tvärtom. En oriktig åskådning på det fria handlandets områden verkar upp-
lösande och degenererande på vetenskap och konst, samfundslif och ekonomi,
ja, äfven på det fysiska området. Här kan man disputera med hvem som
helst. Men tappar man, så har man ändå ej förlorat.
En konsekvent naturalism, som nekar friheten, pliktbegreppet, förmågan
att sätta ett ändamål, får ingen etik. Den kan aldrig säga: så bör det vara,.
endast: så är det. På sin höjd skulle den kunna lämna en moralens historia
i betydelsen af en psykologisk skildring af frihetsillusionens olika gestaltningar
och i bästa fall beräkna~ huru denna samma illusion framdeles kommer att
gestalta sig. Så eller så skall) d. v. s. kommer människan att handla - det
kan naturalisten säga. Men icke: så bör hon handla. Ty är hon, liksom allt
annat, mekaniskt naturbestämd, så kan hon handla endast på ett sätt. TiU-
räknelighet och moraliskt ansvar få intet rum.
Detta räsonnemang vore i sin enkla påtaglighet intet sofisteri. Det vore
ett direkt förnekande af all möjlighet till moral. :Men då det icke går för sig
att i ett slag dräpa den faktiskt förhandenvarande ansvarighetskänslan genom
en så kompakt dosis naturalism, så minuterar man ut samma dosis i små-
portioner genom att mer eller mindre skickligt sammanblanda »det som är»
och »det som borde vara», så att de se ut som samma sak. Det är enligt
mm mening däri sofisteriet väsentligen består. Och tankearbetet i denna fråga
borde därför i första rummet gå ut på att analysera det som säges, så att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
