Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - J. A. Eklund: Modern moralsofistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN MORALSOFISTIK.
kvinnor: »v1 äro nödvändiga för samhället» eller något liknande·
. Naturligen
,afgör denna statistik, som talar om fakta, alls ingenting öfver den ena eller
.andra sakens moraliska halt. Klart är väl, att nästa års fakta ändra sig allt
eftersom samhället sjunker eller stiger i sedligt afseende. Regelbundenheten
låter lätt förklara sig däraf, att den moraliska karakteren hos ett folk enligt
sakens natur endast långsammare ändras. Jag är ej i stånd att se annat än
-
en sofism i räsonnemanget, såvidt det vill åstadkomma något mer än att kon-
statera faktum. H vad kunna dessa siffror betyda inför den moraliska satsen:
-
dessa siffror och de fakta, som med dem betecknas, borde icke finnas till. -
Prästerna på sina möten hafva länge brukat syssla med moralstatistik. Men
-
de flesta af dem skulle helt säkert bara hafva gapat af förvåning, om man
velat bruka deras siffror till bevis, att det ej lönar sig att predika: du skall
-icke dräpa, du skall icke göra hor o. s. v. De hafva trott, att de höga siff-
rorna mana till större ansträngning. Men jag vet nog, att jag försvagar kraf-
ten af min framställning genom att tala om präster. De ha, som bekant, en-
falden till sitt privilegium.
Naturligtvis har nu också den naturalistiska evolutionsläran fått vara med.
Den har ju varit en dogm en tid bortåt, och har under denna tid varit »nyttig
till allting». Det är i friskt minne, hur man brukade gå till väga t. ex. på
könsmoralens område. Låt mig referera, något kort och abrupt, hur man
angaf utvecklingens gång! Till en början lefde människorna som djur: hvem
som helst parade sig med hvem som helst. Sedermera hade en man flere
kvinnor: »flerkoneriet». Det fanns också »mångmänneri». Emellertid har,
»som Tacitus fortceller om de gamle Germaner», uppkommit det bruket, att
en man har en kvinna. Och detta s. k. engifte praktiseras ännu, sade man,
men vanligen visa~e man sig angelägen att framhålla, att det vore bara ett
fåtal, som verkligen lefde enligt denna grundsats. - Hur blef nu emellertid
slutklämmen? Ja, det är verkligen eJ godt att säga. Hurudan borde den
blifva? Ej heller det är så lätt att afgöra, enär man ju ej från det som är
kan sluta till det som bör vara. Vanligen visade man sig benägen att draga
slutsatsen så, att man kunde anknyta sig till hvilken punkt i utvecklingen som
helst, t. ex. rent af vid djurstadiet. Men därom fördes strid. Björnson t. ex.
for land och rike omkring och sade, att de gamle germanernas praxis var
bra. Men >> de unge», Hans Jceger och konsorter, hvilka ju representerade
ett senare stadium i utvecklingen, hånade »handskemoralen» och förklarade
Björnson vara »för gammal» både fysiskt och historiskt för att yttra sig. Det
sista i utvecklingen är - menade de sannolikt - det bästa, äfven om cirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
