Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE UNIONELL LITTERATUR.
ten mot förr kan dock här iakttagas, att Aftonbladet i dessa senare uppsatser
så mycket som möjligt undviker detaljerade unionsrättsliga utredningar på egen
hand. Artikelförfattaren begränsar sig i stället till att efter de vanliga fram-
stäHningarna omtugga Bodö-saken och angifva några enligt hans förmenande
den unionella rättsordningen beherskande synpunkter, men det bevismaterial,
hvarmed dessa skola stödjas, hämtas hufvudsakligen från f. d. statsminister E.
Stang, från 1844 års unionskomitebetänkande och sist, men ingalunda minst
från professor R ydin och . hans arbete »Föreningen emellan Sverige och
Norge».
Kärnpunkten af den unionella åskådning, som i Aftonbladets nämnda
uppsatsserie föres till torgs, torde kunna angifvas så, att Norge har rätt att
på egen hand skaffa sig särskild utrikesminister och särskildt utrikesdeparte-
ment med ty åtföljande egen representation i utlandet. Däremot vore det
enligt författarens åsikt olämpligt och stridande mot unionens intressen, om
Norge begagnade denna srn rätt till genomförandet af en sådan sakernas ord-
ning. I stället föreslår han:
»Alla unionella utrikesärendens förläggande under sammansatt statsråd ;
gemensam utrikesminister, svensk eller norrman ;
gemensam diplomati. »
Den hithörande konstitutionella ansvarigheten tänkes anordnad så, att ut-
rikesministern, sändebuden hos främmande makter, ämbets- och tjänstemännen
vid beskickningarna och i utrikesdepartementet skola kunna oberoende af sin
nationalitet inom hvartdtra riket ställas under åtal af samma myndighet inom
nationalrepresentationerna, som nu är berättigad att kalla någon till ansvar in-
för riksrätt.
Programmet sammanfaller i hufvudsak med den norska högerns, sådant
detta f. n. gestaltar sig. Det förordar nämligen Norges likställande med Sve-
rige i rättigheter öfver utrikespolitiken, med bibehållande af dess undantagsför-
måner i fråga om bördan att försvara densamma.
I förbigående må påpekas, att uttrycket: »alla unionella utrikesärendens
förläggande» etc. gifver anledning till det antagandet, att det skulle finnas ut-
rikesärenden, som uteslutande kunde röra endast det ena riket. En sådan
uppfattning är emellertid, som förut antydts, ohållbar, både af teoretiska och
praktiska skäl, och vi undra ej heller på, att Aftonbladets förslag ej innehåller
något försök att lösa de svårigheter, som af en sådan bestämmelse skulle följa.
Angående den föreslagna anordningen af den konstitutionella ansvarighe-
ten vilja vi till en början fråga, om dennas utsträckning äfven till alla ämbets-
och tjänstemän vid beskickningarna och i utrikesdepartementet, d. v. s. till alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
