Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE UNIONELL LITTERATUR.
påtänkta unionella ämbetsmän, kan anses behöflig eller ens lämplig och öfver-
ensstämmande med denna ansvarighets i sig gifna begränsning. Vidare undra
vi, hur det skulle slå ut, om odelstinget och den norska riksrätten finge redo-
fordrings- och doms1nyndighet öfver svenske män af ofvan angifna kategori.
Månne man kan med kännedom om hithörande norska grundlagsbestämmelser
och om det sätt, hvarpå de tillämpas, antaga, att den norska ansvarighetsfor-
men skulle erbjuda lika goda garantier för ansvarets opartiska och lidelsefria
utkräfvande som den svenska? Aftonbladet som en svuren anhängare af den
obetingade »likställigheten» borde väl tillse, att de svenske och norske inne-
hafvarne af de unionella ämbetena äfven i detta afseende blefve i dess förslag
»lika ställda».
Två exempel på Aftonblads-författarens sätt att tillämpa likställighetsprin-
cipen hafva vi anfört, som gifva oss en osökt anledning att erinra om frih.
De Geers ord i sitt anförande till statsrådsprotokollet af den 9 april 186 r (se
»Handlingar angående frågan om revision af föreningsfördraget I s. 7): »det
är af vikt att. icke själfva grundsatsen om likhet, i absolut mening tagen, er-
kännes, i allt, som är oförmånligt för Sverige men däremot förkastas, försåvidt
den är skadlig för Norge.»
Ännu ett tredje bevis på samma Aftonblads-åskådning, om ock af mera
praktisk-politisk art, lämnar ifrågavarande publikation, och här finna vi författa-
rens sympatier med den norska vänstern framskymta. »Den i Sverige styrande
visdomen» får skarpa hugg, enär dess motstånd mot norrmännens »berättigade
anspråk» »nu bragt det därhän, att frågan kan komma att gäl1a unionens
vara eller icke-vara.» »Af denna dåraktiga politik är den nuvarande ställnin-
gen ett alldeles naturligt resultat.» Med dessa ord må man jämföra dels det
faktum, att Aftonblads-författaren knappast vidrör än mindre vederlägger de
viktiga skäl och fosterländska motiv, som denna »visdom» har för sitt mot-
stånd, och hvilka mångenstädes finnas klart och utförligt framlagda; ·dels den
omständigheten, att samma »visdom» uttryckligen uttalat sig för beviljandet af
dessa norrmännens »berättigade anspråk», om ock på vissa af Sveriges vitala
intressen förestafvade villkor; dels slutligen det förhållandet, att Aftonbladets
eget program väl påstås, men ingalunda – och af lätt insedda skäl - upp-
1
_1isas förena unionens sanna välfärd med båda rikenas. Sammanställer man
allt detta, så torde med fog kunna frågas,_hvarföre endast norrmännen, men
icke också svenskarne skola ega rätt att fordra en sådan anordning af unio-
nen, som tillfredsställer deras uppfattning af det egna landets intressen. Om
norrmännens anspråk ej uppfyllas, då är det »naturligt», att de vilja bryta
unionen. Svenskarne däremot måste vara unionsvänner i alla väder. Men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
