Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43o NYARE UNIONELL LITTERATUR.
dessa mål skola af en person, denne nämnde ämbetsman, föredragas, men äfven en
förutsättning kan och måste inverka afgörande, om den är så tydligt angifven, att
den bestämmelse, med hvilken den är förknippad, utan dess antagande blir
meningslös och omöjlig att tillämpa, och så måste erkännas här vara förhål-
landet. Ty skulle sagda bestämmelse tänkas medgifva och kunna gälla två
statsministrar för utrikes ärendena, så uppfyllde den ju ej sitt ändamål att säga,
af lzvem dessa mål skola föredragas, och vore således ett rent nonsens. _
Författarens andra invändning träffar icke själfva hufvudfrågan, nämligen
Norges förmenta rätt till egen utrikesminister, och är f. ö. lika grundlös som
den första. Bestämmelsen i § 7 R.A. afser otvetydigt den svenske utrikesmini-
stern. Detta blir alldeles klart, om man tänker på dess ursprungliga lydelse.
Där stod från början i stället för >) statsministern för utrikes ärendena» »hof-
kansleren», en ovedersägligen svensk ämbetsman, och den nya formuleringen
infördes ingalunda för att rubba nämnde föredragandes karakter af svensk äm-
betsman, utan emedan hofkanslärsämbetets bortfallande i samband med depar-
tementalstyrelsens införande år 1840 nödvändiggjorde en dylik förändring.
Betydelsen af detta faktum är från så många håll och äfven af norska aukto-
riteter, som t. ex. den i Aftonblads-artiklarna flerestädes åberopade Aschehoug 1) ,
erkänd, att författarens okunnighet härom är synnerligen förvånande. Det torde
ock förtjäna ennras, att ifrågavarande stadganden i § 7 R.A. ej funnos i det
ursprungliga svenska förslaget till riksakt, utan insattes däri på grund af yr-
kande från norska sz·dan.
Man behöfver dock icke gå till bestämmelsens uppkomsthistoria för att
finna dess verkliga mening. Äfven uti dess nuvarande formulering, läst i sitt fulla
sammanhang, framträder denna tillräckligt tydligt. Strax förut, i § 7 mom. 2,
uppräknas de ledamöter, hvaraf interimsregeringen skall bestå, med fö]jande
ordalag: »från Sverige: de tvenne statsministrarne och åtta statsråd, och från
Norge: norske statsministern och de tvenne statsråd, som äro i Stockholm, samt
sju vare sig ordinarie eller särskildt tillförordnade statsråd. » H vad föi:står då § 7
R.A. med de två statsministrar, som ingå i den svenska beståndsdelen? Härom
upplyser Sveriges regeringsform, hvilkens bestämmelser om statsrådets samman-
sättning naturligen ligga till grund för hithörande anförda stadganden i riksak-
ten. Följa vi då den lydelse, som regeringsformen hade när § 7 R.A. fick sin
nuvarande formulering, så finna vi i dess § 6, att de två statsministrar, som
det svenska statsrådet i sig innesluter, äro: justitiestatsministern och statsmini-
stern för utrikesärendena. Här återfinna vi således den statsminister för ut-
1
) Se dennes arbete "Norges nuvcerende Statsforfatning" I. uppl. I, I 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
