Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Litterära notiser - Ernest Renan och Rudolf von Ihering †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45° LITTERÄRA NOTISER.
<lock egna obetingad lydnad, och r87 2 följde han kallelsen till professur vid
sin hemtrakts universitet, i Göttingen, där han sedan i ett decennium i lärd
tillbakadragenhet fortsatt sitt arbete och nu till sist slutat sina dagar.
Hans lifs storverk inom den juridiska vetenskapen är helt visst hans » Geist
,des römischen Rechts», hvaraf flera volymer (t. o. m. Del. III afdeln. r) ut-
kommit, men som det · dock ej förunnats honom att fullborda. Detta arbetes
betydelse ligger ej blott eller ens förnämligast i de snillrika utredningar, hvar-
med han riktat den romerska rättens teori, utan framför allt i de uppslag han
vid sidan häraf i detta arbete gör till en reform af den juridiska vetenskapen
,öfver hufvud. Hans lärjungar beteckna rent af hans här lämnade redogörelse
för rättsvetenskapens metod såsom lika epokgörande för denna vetenskaps ut-
veckling som Kants >>Kritik der reinen Vernunft» för filosofien. Det är be-
greppet om ett rättssystem, som han här utvecklar på ett för den juridiska
forskningen lifgifvande sätt, med syfte att gifva rättsteorien en viss själfständig-
het gent emot både rättstraditionerna och den positiva lagstiftningen.
Det var emellertid ej detta vidtomfattande lärda verk, som förskaffade
Ihering allmän ryktbarhet, utan detta gjorde en liten broschyr, som snarare hade
till syfte att betona förhållandets andra sida, rättens rent praktiska karakter.
Det var på våren 1872, som Ihering inför juridiska sällskapet i vVien höll ett
föredrag, hvilket han sedan på sommaren samma år i väsentligt utvidgad och
populariserad form utgaf under titeln »D er Kamp/ um’s R echt», och hvarmed
han med ens blef europeiskt bekant, enär den öfversattes till mer än ett tiotal
europeiska språk och öfverallt ådrog sig den största uppmärksamhet. Här
framställer den store rättslärde med glänsande vältalighet och entusiastisk kraft
<len eminent praktiska uppfattning af rätten, för .hvilken han fann ett eklatant
uttryck i det valda mottot å häftets omslag: »Im Kampfe solist du D ein R ec/zt
finden. » »Rättens lif är kamp, en folkens kamp, statsmakternas, ståndens, indi-
vidernas», så lyder Iherings grundtanke, ehpru han visserligen försonande ock
lär: »Rättens mål är friden, ehuru medlet därtill är kamp.» Rätten är oss
sålunda icke gifven genom en medfödd ide eller kommer liksom af sig själf
till stånd genom den historiska utvecklingen, utan vi skapa själf rätten, genom
att ständigt i kamp häfda densamma, aldrig låta vår rätt trädas för nära, aldrig
med filisterns intresselöshet åse en rättskränkning, utan alltid med alla oss till
buds stående medel verka därför, att »rätt skall vara rätt». Att Ihering vid
förfäktandet af denna åsikt stundom skjutit öfver målet, lär ej kunna förnekas.
Men det bör ej betaga honom äran att hafva gjort i kulturutvecklingen en
gagnelig insats genom den entusiasm, hvarmed han predikat rättens sak; och
,ej utan skäl har man till hans försvar åberopat Montesquieu’s ryktbara ord:
»Den som vill böja en krokig käpp rätt, måste först böja den riktigt krokig
åt motsatt sida. »
Den grunduppfattning, hvarpå denna broschyrs program stödde sig, har
Ihering sedan närmare utfört i sitt stora i tvänne band utkomna arbete »D er
Zweck im Recht». - »Ej rättskänslan har födt rätten, utan rätten rättskänslan;
rätten känner icke mera än en källa: ändamålet», - så formulerar Ihering här
sin princip, och det digra verkets uppgift är sedan att, följande det dagliga
lifvet in i dess minsta företeelser, steg för steg uppvisa, huru rätten organiskt
vuxit fram såsom ett medel för samhällenas välfärd. Det sätt, hvarpå han här-
vid i en mödosam analys sökt grundvalen för sin teori, har riktat hans arbete
med en sådan mängd iakttagelser från samhällslifvets och rättsförhållandenas
skilda områden, att äfven den, som ej kan gilla själfva den utilitaristiska prin-
cipen, måste dock hafva mycket att lära af detta rikhaltiga arbete. ,Författa-
ren går därvid in i de minsta enskildheter och behandlar lika väl den sociala
etiken som rättsläran. Han söker t. ex. uppvisa umgängesformernas, höflig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
