Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Litterära notiser - Tolkning af Ibsens dramer (“Robinson“)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45 2 LITTERÄRA NOTISER.
tviflade dock ej på, att en för dem osynlig skrift fanns där, utan anade ett blott så mycket
mera outgrundligt djup hos den underlige skalden.
Numera torde dock flertalet äfven af de förra Ibsen-tolkarne genom skaldens dikter
bragts till en annan uppfattning af hans diktnings art. Ibsen har ju själf sagt, att han "spörger
kun" och ej har till mål att "svare". Oeh därmed torde han icke hafva menat, att han i
sina dikter inlägger en tendens, som blott för de skarpsinnige skulle vara skönjbar; utan helt
enkelt det, att han icke är tendensskribent, utan blott en skald, som målar lifsbilder - af
kärlek till fantasiens verklighetsliknande barn. Han följer därvid blott den drift att skapa
lefvande, fullblodiga bilder - med än mera koncentreradt lif än verkligheten själf - som
utgör innerst all konsts väsen.
Att man sedan kan reflektera öfver den så framtrollade lifsbilden och därur draga äfven
moraliska lärdomar, - det kommer ej skalden såsom sådan vid. På samma sätt kan man
lära af lifvet själft och med lika stor rätt inlägga en tendens i dess sagor. För den tänkande
iakttagaren är hvarje lifshändelse en gåta, som "spörger"; men svaret måste han själf gifva,_
själf "gåden klare".
Men alla hafva dock ännu ej kommit till denna uppfattning i Ibsen-frågan. Så t. ex.
har en bland de af gammalt främste Ibsen-tydarne, signaturen Robinson i senaste häftet af
tidskriften "Ord och Bild" gifvit sig in på att enligt det gamla sättet tolka "Redda Gabler"
och gifva oss nyckeln till skaldens mening med denna underliga skapelse.
I korthet antydd är den tendens, som Robinson tror sig finna i Ibsens sista arbete,,
ungefärligen följande. Han går därvid ut från "ett bref från en af Norges mest uppburna
skriftställarinnor, född danska", hvari påstods, att Henrik Ibsen vänder kristendomens idealer
mot det s. k. kristna samhället. Och tillämpadt på "Hedda Gabler" leder detta enligt Robin-
sons mening därhän, att man däri har att se ett indirekt förherligande af ett bland kristen-
domens idealer, ::;om väl är mera förbisedt, men framför andra oumbärligt. Han vill "tills-
vidare" kalla det: "den naturliga hjälpsamheten, den ovillkorliga, knappt medvetna välviljan
för likar, den i själfva sinnesbeskaffenheten rotade förmågan att njuta glädje af de glädje-
ämnen, som finnas kring en, utan särskildt afseende på om de referera omedelbart till en
själf." Dessa gåfvor representeras i dramat af Tesman, hans tant och fru Elv~ted. Och det
är just bristen på dessa gåfvor, hvilka hon "upptäcker, att hon totalt förlorat genom att låta
dem ligga obrukade", som gör Hedda Gabler "tragisk". - Grundmotivet i dramat skulle så-
lunda vara kontrasten mellan den kristna osjälfviskheten å ena sidan och den egoistiska njut-
ningslyst11aden å den andra, en kontrast, som än mera skärpes genom att den förra utan stöd
af några andra gåfvor går segrande fram, under det att den snillrikaste egoism slutar med
själfmord.
Därjämte tror sig Robinson se ännu en annan tendens i stycket. Han har därtill fått
uppslaget i "ett vittert köpenhamnsbref till en Ibsens äldre väninna i Stockholm". Ibsen
skulle enligt denna teori med sitt drama velat rikta ett dråpslag mot den sjukliga själfmördare-
förgudning, som går genom tiden. Mot denna är det han riktar löjets vapen, då han låter
Hedda Gabler orda om "död i skönhed". Man förherligar själfmordet såsom sport, när det
blott fyller en del godtyckligt estetiska fordringar. Skalden har varit villig "att i viss mån
offra sin nya pJes på den hästkuren att söka få smittan snabbt skingrad med ett drastiskt,
hemskt skratt midt upp i ansiktet på denna högfärdiga, magra teori, hvarur åkomman sugit
sin näring." -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
