Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15 - Rudolf Kjellén: Den norska landtvärnsklausulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA LANDTVÄRNSKLAUSULEN.
Se v1 nu nogare efter, så visar det sig, att den punkt i motpartens för-
slag, mot hvilken deras opposition riktas, är endast och allenast den som handlar
om stortingets samtycke för att göra äfven den andra hälften af norska hären
disponibel. Däremot finnes i deras diktamen icke ett ord som antyder miss-
belåtenhet därmed, att motparten öfverhufvud ville inskränka diskussionen till
Norges org,aniserade trupper allena. Detta taga kommissarierna för godt. Då
de ett par dagar senare (d. I Nov.) tillskrifva Karl Johan om saken, karak-
terisera de också stortingets förslag kort och godt därmed, att det »ne donnait
au Roi que la faculte de se servir de la moitie de l’arrnee Norvegienne en
cas d’une guerre defensive». Att förslaget dessutom innebar en häntydning om
försvarskrafter utom bägge lzäljtenza) hvilka genom själfva sin natur aldrig
kunde komrna det egentliga unionsförsvaret tillgodo - därvid fäste de, såsom
naturligt var~ alls ingen uppmärksamhet. H vad som framkallade deras protest
var försöket att beröfva unionsförsvaret en del af l\lorges aktz"z;a arme) detta
och intet annat.
Spörja vi åter efter deras motiv till protesterna i detta stycke, så är den
saken lika klar och tydlig. De brydde sig icke om, att förslaget skulle öka
stortingets makt på Norges konungs bekostnad; hvad de ville värna om var
..unionskonungens rätt och Sveriges mot Norge. Denna synpunkt framlyser ur
hvarenda bokstaf i deras anförande, liksom den var dem i Instruktionen an-
gifven. Att de eljest, så snart det ej gällde unionens lifsintresse, icke fruktade
en tillökning af stortingets prerogativer, det visade de klart genom att nu i
·sitt ultimatum medgifva tingets samtycke som villkor vid norska truppers dis-
ponerande till a1ifallskrig. De kunde mycket väl göra denna eftergift, allden-
-stund unionens ändamål aldrig - hvad än misstro, okunnighet eller slemma
.afsikter haft att säga - varit ag-gressivt; de vunno således syftet att »lugna
folkets tilläfventyrs uppskrämda inbillning öfver H. 1\1:jt:s afsikter», utan att i
-någon mån släppa sin utgångspunkt, folkens fulla och lika skyldigheter till
unionens försvar. Det var ett medgifvande, som icke träffade »hufvudsaken»,
icke frågans - »väsentliga delar», således i noggrann öfverensstärnmelse med
Instruktionen.
Det faller 1 ögonen, att den nya svenska position, på hvilken kommis-
sarierna nu ställt s1g, i det allra närmaste är densamma som den andra norska
eller stortingskomitens af den 24 0kt. De hade sålunda tagit ett steg till
mötes, men längre kunde de icke gå; hädanefter finge »vidare ingen jämkning
efter våra Instruktioner ega rum»; förkastade stortinget~ så förklarade de sig
återgå till sin första ståndpunkt i allt.
Denna bestämda hållning öfvertygade äntligen stortinget om nödvändjg- ·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
