Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15 - Rudolf Kjellén: Den norska landtvärnsklausulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA LANDTVÄRNSKLAUSULEN.
Stortinget har gjort sig reda för det.ta alternatif med samma klarhet som kom-
missarierna. Den förra meningen vann 50 röster emot 26 och blef alltså tin-
gets beslut.
Redan dagen därpå kunde kommitens ordförande meddela stortinget, att
kommissarierne gifvit sitt bifall till denna sista redaktion af försvarsparagrafen.
Klausulen om landtvärnet hade således lika litet som klausulen om stortings–
vetot i anfallskrig varit dem ett hinder att samtycka; den berörde ju ej heller
kärnan i deras kraf, den angick blott oväsentliga detaljer, där enligt Instruk-
tionen eftergift kunde ske. · I rapport till Carl Johan, skrifven efter kl. 1 o på
aftonen samma I Nov., karakteriserade de den nytillkomna landtvärnsklausulen
såsom blott betagande unionskonungen makten öfver »les corps de volontaires
et de la bourgeoisie». Det är det enda ord de fälla därom. Desamme,
h vilka nyss förut satt hela underhandlingen på spel genom sitt motstånd mot
en bestämmelse, som ändock tillåtit konungen att med stortingets samtycke·
föra alla organiserade norska trupper t. o. m. utom skandinaviska halfön -
de ansågo sig här icke ens behöfva förhållningsorder, såsom de samtidigt be-
gärde i tre underordnade frågor. Deras stora mål var vunnet, Norge hade·
ändtligen åtagit sig· förpliktelsen att med hela sin effektiva arme gå unionsko-
nungen till handa när och hvar det gällde Norges eller Sveriges försvar.
H vad jag här skrifvit, grundar sig till hvarje bokstaf på stortingets för-
handlingar, samtidiga dagböcker af de representativa stortingsmännen 1IoTz-
FELDT, SCHMIDT och J. AALL samt autentiska bref och handlingar, sådana de
bJifvit utgifna af norrmannen Y. NIELSEN och svensken ALIN. För att jäfva
min framställning fordras alltså att med säkrare källor uppvisa, att alla dessa
samstämmande uppgifter äro falska, eller att både kommissarierna’ och stor-
tinget i grund misstagit sig om meningen med den öfverenskommelse, som de
själfva slöto. Innan detta skett eger ingen rättighet att påstå, att den s. k.
bndtvärnsklausulen fritager Norge från dess · vid inträdet i unionen lagligen
åtagna förbindelse att med alla sina organiserade stridskrafter på konungens bud
komma Sverige till hjälp i fara.
,:.: *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
