Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15 - Harald Hjärne: Minnestal på Gustaf-Adolfs-dagen 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNESTAL PÅ GUSTAF ADOLFS-DAGEN 1892. 479
kunna vi åtminstone göra oss närmare reda för krigets verkliga väsen. Denna
folksjukdom uppträder, liksom folkens lif öfver hufvud, i form af de enskildes
mer eller mindre medvetna, mer eller mindre organiserade samarbete i statens
tjänst. När ett folk drabbas af krig, så måste detta arbete, liksom hvarje
annat, fullbordas i hela sin vidd och efter sina egna särskilda lagar. Om detta
arbete af något folk eller å den ena stridande sidan försummas, så upphäfves
därigenom ingalunda kriget, utan urartar blott till en dödlig sjukdom för ett
sådant samhäJle. Kriget kan endast öfvervinnas, freden kan endast återställas
eller tryggas genom samma folkarbete, som framgår ur själfva krigets väsen.
Sjukdomen alstrar sitt eget botemedel i folkens lif, liksom naturen alltid sträfvar
att återställa sig själf.
Om så är, då är detta arbete fullt värdt att beaktas och uppskattas lik-
som hvarje annat. Och i själfva verket framträder folkets lif genom krigets
arbete ofta i en sannare och fullare dager än under fredens värf. Ty öfver
detta arbete hvilar ett ansvar, som kännes djupare och verkar starkare än i
något annat fall. Medan fäderneslandet kämpar för sitt lif, framkallas folkets
samlade krafter, hos krigarne och hos statens andre undersåtar, i hela den
styrka de vunnit genom statens förgångna och närvarande lif. Och detta lif
är ingenting mer eller mindre än den mänskliga kulturens eget arbete, hvari
krigets värf ingå, äfven de, som oundgängliga hjälpmedel, eftersom naturen
nu en gång är så beskaffad som hon är. Samhällenas fredliga kultur är under
gifna förhållanden otänkbar utan krigets mörka bakgrund, liksom det sträf-
samrna rnänniskolifvet, i sitt allvars sanning, ej kan trifvas på jorden utan
dödens skugga. Den fredliga kulturen förfaller ohjälpligt, om hon lösgöres
från denna sin förutsättning, som gäller lika mycket som hvarje annan.
Därför må ett folk, som ej vill skygga tillbaka för verklighetens under-
visning, ej heller sky att minnas sina fäders krig, framför allt de krig, där
samhällskrafterna pröfvats och utvecklats på fullaste allvar till djupare innebörd
äfven för fredens dagar. Och liksom folkets andre ledande arbetare hedras, lik-
som läkaren, liksom domaren hedras, när de öfvervinna lifvets naturliga brister, för
så vidt som dessa framträda i lekarnJig sjukdom och brott, - så må äfven stats-
mannen och fältherren hedras, när de leda krigets arbete efter dess gifna villkor å
hela statens vägnar. Att blod stundom sud1ar deras arbete, det är sant, men
blodsutgjutelsen faller ofta, om än ej alltid, inom detta arbetes villkor, och dess
fasor uppvägas till fullo af de .ofullkomligheter, lide]ser och laster, som öfverallt
framträda och vidlåda allt mänskligt arbete äfven under folkens fredliga utveckling.
Och liksom det särski]da folket i sina fäders stora och pröfvande krig
betraktar deras samfällda arb.ete i krafternas fulla spänning, så ser det äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
