Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15 - Harald Hjärne: Minnestal på Gustaf-Adolfs-dagen 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNESTAL PÅ GUSTAF ADOLFS-DAGEN 1892.
de andra folken, sina fäders fiender, under dessa brytningar framträda i deras.
samlade lifskraft. När folken mäta sig med hvarandra i inbördes kamp, så är
äfven detta ett mänsklighetens samarbete, som röjer kulturens art och banar
väg för dess utveckling till godt och ondt. De krigiska minnena äro blott
när de missbrukas egnade att väcka och underhålla hat emellan folken. Lik-
som det sanna folkkriget ej föres emellan de enskilde, ej förbittras, utan mildras,
om intet enskildt hat inmänger sig i staternas kamp, så böra äfven de sär-
skilda folkens lidelser tystna inför minnet af de strider, som deras fäder en gång
utkämpat sins emellan. Om också stridens följder synas bittra för den ena
eller andra parten eller för båda, så ligger däri ingen grund till inbördes hat
för efterlefvande släkte~, som ej tagit del i den en gång afgjorda kampen.
För dem gäller det att pröfva och besinna den verkliga innebörden 1
denna kamp. Historien kan ej nöja sig med den snäfva skillnaden emellan
anfallskrig och försvarskrig. Om man gillar blott det ena, då måste man
obetingadf fördöma det andra och dess kämpar. Men eftervärldens uppgift är
ej att fördöma, utan att begripa, visserligen att döma, men ej å den eviga
rättvisans vägnar, utan som betraktare af den mänskliga utvecklingens lagar
och gång. Och i lzvarje krig kämpa å ömse sidor stora folkintressen, olika
samfällda rättsuppfattningar, genomgripande kulturmotsatser, som tvingas till
inbördes brytning för att finna sin enda möjliga lösning.
Om det tillkommer oss att skilja emellan högre och lägre former af
mänsklig utveckling, så är det ock vår plikt att i deras inbördes brytningar
erkänna de särskilda folkens verkliga samarbete för en gemensam uppgift, som
icke är någon annan än mänsklighetens odling. I denna odlings tjänst samlar
hvarje folk sina bästa krafter, under krigets arbete så väl som under fredens.
* *
H vilka voro de krafter, som det svenska folket samlade på Ltitzens slagfält·?
Dessa krafter, sådana de framträdde och mätte sig med andra folks
krafter i den världshistoriska stridens styrkeprof, hade mognat och hägnats
under en lifgifvande statsmakt, uppburen af personligheter, som sjä1fva mom
sig egde de nödvändiga villkoren för att utveckla och häfda dess fulla inne-
börd. Denna statsmakt var konungadömet, visserligen ej i Sverige, liksom i
så många andra länder, statens äldsta grundval och dess yttersta ursprung, men
statens högsta ämbete, som under sin värjo sammanband alla andra ämbeten
och hela folkets samarbete för det närvarandes och framtidens verk.
I-Ivad var en svensk konung? Han var i främsta rummet en man, som
på den fäderneärfda lagens grund visste och kunde börja en ny gärning i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
