Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16 - Edv. Alkman: Anne-Charlotte Leffler. Ett eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNE-CHARLOTTE LEFFLER. 499
och där visat sig ega godt svängrum: för ett temperament som fru Lefflers
var dogmen som beställd och hon blef en af de mest trosvissa. Den katolskt
granna kult, som bedrefs af våra Tegnerider, hade på sistone urartat till ett
offrande af trasgrannlåt och doftlösa pappersblomster; intetdera var rätt fören-
ligt med tidens lynne, och fru Leffler följde tiden. Den lifskraftiga protestan-
tism, som predikades från Frankrike och Norge, slog lifligt an på hennes
sinne, som hade naturliga rötter i det verkliga och gripbara. Hon lärde sig,
att lifvet skulle skildras sant, men som praktiskt naturell kände hon, att lifvet
själft behöfde bli sannare. I-Ion väntad~ blott på en reformtanke, som
passade henne, för att taga i tu med lifvet och lära det mores. När så Nora
lemnade man och hem och gick ut i världen för att sprida sannmgen om
kvinnans förtryck och behof af frigörelse, så var fru Leffler en af de första,
som tog sig henne an. Nora-iden var som skapt för henne.
Till denna tid har fru Leffler förhållit sig pröfvande och trefvande. Nu
får hon med ens två bestämda sysslor att sköta, som hvar för sig kunnat
kräfva sin man: dels skall hon skildra lifvet sådant det är, »objektivt», ana-
lysera dess kemiska blandningar af ondt och godt, skönt och fult, rakt och
förvridet; dels måste hon ändra kvinnan, eller rättare: ändra lifvet till förmån
för kvinnan. Dessa uppgifter äro tydligen af den natur, att de bägge måste
blifva lidande på hvarandra. När hon skildrar lifvet, blir hon benägen att
·stryka under just det som behöfver ändras, och när hon å andra sidan vill
reformera, har hon svårt att hitta tillräckligt djupa och enhetliga synpunkter
bland all lifvets trasslighet. En lång tid framåt blir också hennes författar-
skap en egendomlig kompromiss mellan hennes förbättrartankar och verklighe-
ten. Hon skall på samma gång afteckna och bota sin modell.
Det är från denna tid, som fru Leffler om hvarje kvinna, som möter
henne i lifvet, först och sist vittnar, om hon befunnits »sann» eller icke. Om
»sanna kvinnor» skrifver hon sitt ur teknisk synpunkt mest lyckade drama; i
en - af sina noveller fruktar hon, att den sanna kvinnan åtminstone för ögon-
blicket endast kan utvecklas »i strid med samhället»; flere år senare skildras
dock en jämförelsevis sann kvinna under den mera lyckligt fridsamma titeln
»En sommarsaga>
>. Öfverhufvud hemsökas kvinnorna i hennes skrifter af en
stundom till sjuklighet uppjagad ängslan och ifver att framför allt vara sanna.
I och för sig är denna äflan ytterst aktningsvärd, den är det så mycket mer ·
som enligt vissa moralister, alltifrån Predikaren ända till Schopenhauer, den
ej skulle vara kvinnans vanligaste dygd. Men kanske fru Leffler funnit tillfälle
att reformera sina kvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
