Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16 - Edv. Alkman: Anne-Charlotte Leffler. Ett eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNE-CHARLOTTE LEFFLER.
betens mest bedårande sidor. Liksom brodden för sin utveckling till mognad
i lika hög grad behöfver sol, luft och dagsljus, som den kräfver tillräcklig nä-
ring ur den svarta och dunkla mullen, så är kvinnans utveckling först då sant
mänsklig, när lifvets medvetna och omedvetna yttringar få ohindradt samverka.
Under de många och långa funderingarna öfver hvad kvinnlighet egentli-
gen kan vara, kommer fru Leffler alldeles osökt in på erotikens problem. Ero-
tik är en sida af kvinnlighet, liksom den äfven är en sida af manlighet. Utan
erotisk anläggning är ingen kvinna kvinnlig, ingen man manlig. Å andra sidan
är det knappast någonting som bättre än det erotiska anger människans egenhet
som individ. Därför hafva, trots bästa vilja, icke ens de blodlösaste miss-
romaner kunnat förvisa erotiken ur litteraturen. I fru Lefflers tidigare skrifter
behandlas erotiken antingen fullkomligt konventionellt eller också med en för-
näm och ogillande axelryckning. I »Sanna kvinnor» är den erotiska kvinnan
en nästan föraktlig varelse, i »Hur man gör godt» är mannen, som beherskas
af sin lidelse, osympatisk och ofin. Fallet »Aurore Bunge» bildar egentligen
intet undantag, ehuru författaren där röjer en viss respekt för lidelsen som
naturmakt. Annorlunda ser det ut 1 hennes senare författarskap. I »Den
kärleken» har erotiken makt att i en handvändning sopa bort de moderna
emancipationsideerna, och i romanen »Kvinlighet och erotik» är erotiken huf-
vudmotivet. Att det för en svensk kvinna är ett mycket fördomsfritt och vå-
gadt försök att vilja skildra erotikens väsen, visar denna romans öde. Både
af kritiken och det allmänna omdömet blef den mycket illa åtgången. När
man eJ fann ännu uttrycksfullare ord för att tolka sin förtrytelse öfver, att en
kvinna vågat skrifva en hel bok om bara kärlek och att hon - hvad värre
var - kastat öfver bord den vanliga förlofningsbrefskärleken af luft och eter,
den erotik man varit van att finna i kvinnoböckerna, där under loppet af
några hundra sidor han tänder och hon släcker ända till bröllopets välsignade
dag och kanske ännu litet längre, - då hittade man åtminstone uttryck, som
ofint, okvinnligt, simpelt om författarinnans vågstycke. Boken är intet mäster-
verk, men det skulle ändå förvåna mig, om den ej komme att stå sig längre
än det allra mesta af fru Lefflers författarskap och ännu finna en eller annan
läsare, när hennes rättrogna kvinnosaksböcker ej på många år kunnat hämta frisk
luft utom bibliotekens hyllor, där de åldrats och grånat under decenniers dam.
Efter detta erkännande åt ämnets berättigande och åt författarinnans ta-
lang 1 dess behandling kan jag med godt samvete tillstå, att jag ej beundrar
boken och äfven ge skälen hvarför.
I en efterskrift, hvilken författarinnan sett sig nödsakad att utsända som
genförklaring emot de delikata tydningar, för hvilka romanen varit utsatt, sö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
