Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16 - Litterära notiser - Axel Lundegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRA NOTISER.
-slog hans. Mången har säkerligen en tid varit böjd att anse honom för en
-parasit på Ernst Ahlgrens tanketräd, och man var böjd för att tillskrifva ho-
nom blott klumpigheterna i de dikter, som buro hennes och hans förenade
namn på titelbladet. lTnder den äldre, kvinnliga kamratens inflytelse utveck-
lades otvifve]aktigt hans litterära talang, men om dennas tillvaro hade han _
just till fö]jd af förbindelsen med henne svårt att öfvertyga allmänheten. Och
för mångens föreställning står därför kanske ännu Axel Lundegård blott såsom
namnet på en litterär gengångare, den där mer eller mindre förlorat sitt »rai-
·son d’etre» inom litteraturen, sedan Ernst Ahlgren är borta och hennes vittra
kvarlåtenskap skiftad.
Om orättvisan i ett sådant betraktelsesätt borde dock publiken och kri-
tiken hafva öfvertygats, om ej förr, då hans litteraturhistoriska roman »La
mouche» för halftannat år sedan publicerades. Man mötte nämligen i den
boken en helt annan författarepersonlighet, än den man gemenligen trott sig
kunna supponera hos Ernst Ahlgrens »kamrat». Denna finkänsliga psykologi-
. ’–
·ska studie af en .kärlekshistoria, utspelad vid ett dödsläger, skulle författarin-
nan till »Pengar» ej kunnat skrifva, åtminstone ej så, som Lundegård skrifvit
den. Här röjde han den själfständiga författareindividualitet, som väl redan
förut sporadiskt framträdt i hans verksamhet, men som först nu blef påtaglig.
Emellertid var ju »La mouche » ej ett alster af fritt diktande fantasi,
utan en »historisk roman», byggd på verkliga litteraturhistoriska dokument.
l\1öjligen var sålunda tonen i dess psykologiska symfoni sprungen från verk-
lighetens mångstämmiga instrument, och ej yttring af förf:s individualitet, eller
åtminstone ej af hans originalitet.
Slik tvekan kan dock ej göra sig gällande, då man läser .Lundegårds
nya, i dessa dagar utkomna arbete » Titania, en kärlekssaga» (Sthlm, Alb.
Bonnier, utg. i två delar).
Med detta arbete intager han, enligt vårt förmenande, en obestridlig,
själfständig plats i vår nutida litteratur. Här tro vi oss möta hans eget konst-
närliga jag, den originalitet, som fallit på hans lott. – Han röjer väl ej hel-
ler där någon genom kraft och själfständighet imponerande individualitet, och
en litterär storhet blir han därför i våra ögon heller icke genom detta arbete.
Men det är ju icke därpå det kommer an, när det är frågan om litterärt be-
rättigande. Då har hvarje alster sitt värde, som icke är efterklang efter an-
dras ord eller tankar eller känslor, utan sprunget ur eget bröst. Och detta
första hands intryck gör » Titania».
Lundegård visar sig däri ej egentligen såsom modern realist i den be-
märkelse, som ordet plägar tagas. Det är icke skuggsidorna i lifvet, som
han betonar, utan tvärtom söker han ständigt något försonande, åtminstone l
stämningen. Han dissekerar heller icke sina karakterer med en järnhård lo-
gik, hvilken vill cmvända dem såsom »documents humains» för sina älsklings-
teorier. Tvärtom erkänner han det ologiska, det för abstrakt spekulation oför-
klarliga i det verkliga lifvet. Och i det hela tager han icke på verkligheten
med den skoningslösa hand, som sed blifvit bland de specifikt »moderne» för-
fattarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
