Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 17–18
- H. W-l: Några ord om nutidens sjöförsvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM NUTIDENS SJÖFÖRSVAR.
genom en förlängning af kanonen från 4,6 till 8,6 meter. 2 5-cm. kanonens
skjutförmåga måste anses fullt tillfredsställande, alldenstund näppeligen
något pansar finnes, som dess projektiler icke förmå genomtränga vid
vinkelrätt anslag inom 1000 meters afstånd. Också har man inom främ-
mande mariner börjat frångå ej blott 100-tons kanonerna utan äfven 67–
tons pjeser, och de finnas, som anse 30-tons kanoner vara de största,
som böra föras om bord. De nya I 5-cm. kanonerna äro jämväl för-
träffliga artilleripjeser. Deras pansargranater genomborra med en utgångs-
hastighet af 630 m. under gynnsamma omständigheter en pansarsida af
nära 30 cm:s tjocklek. Beträffande de snabbskjutande pjeserna må här
anmärkas, att de utgöras dels af kulsprutor och dels af små kanoner,
vanligen kallade antitorpedokanoner; att de alla laddas med enhets-
patroner; samt att de nyaste bland dessa senare pjeser kunna uppnå en skjut-
hastighet af 35 skott i minuten. Våra nya I :a klassens pansarbåtar äro
bevärade såväl med dessa 25 och 15 cm. kanoner som 1ned snabbskjutande
pjeser och kulsprutor.
*
*
Minan är visserligens flottans yngsta vapen, men dock åtminstone
till sin ide af gammalt datum. Det är likväl först under de 30 senaste åren
som detta vapen fått en mera vidsträckt användning om bord å fartyg.
l\tlan skiljer mellan fasta och rörliga minor. De förra äro ute-
slutande försvarsvapen och användas för att skydda inloppen till viktigare
hamnar. Vid sidan af de fasta minorna brukas här ofta äfven de rörliga; men
dessa senare äro förnämligast afsedda att användas i flottans flytande materiel.
De rörliga 1ninorna äro af tre hufvudslag: den själfgående minan,
stångminan och släptninan, hvilka kunna föras på de flesta fartyg. Van-
ligen är dock endast den själfgående minan (fisktorpedon) till finnandes
å stridsfartyg·. Stångminan tillhör egentligen smärre ångslupar, och
släpminan har allt n1era kommit ur bruk.
Näst kanonen är den själfgående minan det flottans vapen, som har
den största räckvidden. Denna torde för närvarande kunna anslås till
minst 400 meter, men äfven på betydligt större afstånd kunna dessa minor
verka förstörande, oaktadt de här förlora en stor del af sin snabbhet.
Den ifrågavarande 1ninan innesluter i sig icke blott en betydande mängd
sprängämne, vanligen bomullskrut, utan ock ett mer eller mindre in-
veckladt maskineri för dess framdrifvande med tillräcklig fart och på
vederbörligt djup, samt i allmänhet äfven styrinrättning. Sprängladdningen
affyras först, då minans spets berör ett hårdt föremål, som befinner sig på
minst 50 meters afstån-d från minans utgångspunkt. Verkan af laddningens
_
explosion är fruktansvärd. I de flesta fall torde en enda n1ina, sorn träffar
midten af en fartygskropp, vara tillräcklig att sätta fartyget ur stånd att
strida.
Flere slags själfgående minor finnas, såsom Lays, Whiteheads,
Schwarzkopfs, Brennans, Howells m. fl. Till sitt utseende och användande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0541.html
