Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - S. A. Fries: Symbolstriden i Tyskland och dess betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYMBOLSTRIDEN I TYSKLAND OCH DESS BETYDELSE 545
liga aflelse eller åtminstone kunde tillåta tvifvel därpå, det var mer än det stora
flertalet inom den protestantiska kyrkan kunde tåla. Och så brast stormen lös.
Den ritschlska skolans ställning till denna dogm är så egendomlig, att
den förtjänar närmare belysas, emedan den tillika kastar ljus öfver hela denna
teologi. Det egendomliga är, att Harnacks opposition mot läran om Kristi
öfvernaturliga aflelse icke beror på några som helst fördomar mot ett sådant
unders möjlighet. Ritschlianerna tro ej blott på möjligheten, utan på verklig-
heten af under. Så t. ex. erkänna Bornemann och Achelis, att Jesus är upp-
stånden ifrån de döda. Äfven andra Jesn under erkännas, de må stöta vårt
»sunda förnuft» aldrig så mycket för hufvudet. Ja, Ritschl själf har många
gånger sagt (Battenberg) Der Fall Harnack, s. 13), att, om någon kristen för
att kunna förklara för sig Herrens Jesu absoluta värde och betydelse i religiöst
afseende, har behof af att antaga hans reala preexistens eller hans underbara
aflelse, så kan detta ej förmenas honom. l\1en Ritschl själf gör ingen använd-
ning af dessa åsikter. Han själf och hans teologiska skola se i Jesus Guds
enfödde Son. Såsom sådan är han ej en blott människa, låt vara den ypperste.,.
utan han är Guds fulla,, absoluta och end~
i uppenbarelse, i hvilken vi finna
allt, som vi förmå älska och tillbedja hos Gtid. Han är vår ende frälsare och
saliggörare. Hur kan nu Kristus vara detta? Det är han genom Guds förut-
bestämmelse i historien. Öfver det transcendentala väsen, som måste ligga bakom
denna historiska uppenbarelse, vill Ritschl afböja all spekulation. Men den
öfvernaturliga aflelsen tillhör ej metafysiken utan erfarenheten, åtminstone·
Marias. Om denna kan ritschlianismen alltså utlåta sig. Och Harnack har
gjort det. Då Harnack förkastar denna dogm, så sker detta ej, som sagdt,_
på grund af några rationalistiska fördomar, utan på grund af de resultat, hvar-
till han anser den historiskt-kritiska bibelforskningen hafva kommit med af-
seende på Le. r : 2 6– 38, Mt. r : r 8- 2 5.
Då jag ej eger den lärdom och insikt i dessa svåra problem, som fordras
för att afgifva ett omdöme om riktigheten af hvad prof. Harnack och många
framstående lärde med honom påstå (t. ex. Holtzmann, Hand-Comme11tar I, s.
32), så vill och kan jag ej närmare inlåta mig härpå. För fullständighetens
skull vill jag dock nämna, att prof. B. Weiss i Berlin, Harnacks kollega, ehuru,.
så vidt jag vet, ej ritschlian, kommer med samma historiskt-kritiska forsknings-
metod till ett motsatt resultat på aktningsvärda grunder. (Se hans Leben Jesu
I, ss. 203-2 r 5.) Jag vill ej heller inlåta mig på den kvistiga frågan, hvilket
teologiskt värde Luther gaf åt denna dogm. Här liksom i andra frågar, t. ex..
inspirationen, sakramenten, har Luther väl hyst de mest divergerande åsikter.
I alla händelser är dock egendomligt, att ej blott i lilla katekesen utan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
