Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - S. A. Fries: Symbolstriden i Tyskland och dess betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55° SYMBOLSTRIDEN I TYSKLAND OCH DESS BETYDELSE
frågan om prästens förpliktelse till lärosymbolerna,, utan man har äfven med
fullt allvar frågat sig, om symbolum apostolicum ej bör ersättas af en ny
församlings-trosbekännelse. Man har till och med uppkastat förslag till sådan
bekännelse. För min del är jag ense med dem, som anse, att symbolum
apostolicum icke är ett fulltonigt uttryck för församlingens religiösa tro. Jag
kan emellertid ej dela deras uppfattning, som anse, att prästen efter sin indi-
viduella mening skall få utesluta eller begagna en trosbekännelse. Ty hvarför
skall prästen och ej församlingen bestämma detta? Frågan gäller fasthällre
om symbolum apostolicum är den bästa nzöjl(g-a trosbekännelsen. Jag tror ej
detta. Icke så mycket därför, att en eller annan sats riktighet skulle vara
disputabel, utan därför, att denna trosbekännelse ej positivt utsäger något om
våra högsta och herrligaste sanningar t. ex. rättfardiggörelsen i Kristo 1), under
det att den däremot inregistrerar en så obetydlig sak, som att Jesus led under
Pontius Pilatus,, något som väl för sin tid hade betydelse, men icke för vår.
Alltså önskar jag, att kyrkan måtte få ett renare och fulltonigare uttryck för
sin evangeliska tro, utan att hon därför behöfver eller bör lägga symbolum
apostolicum i historiens skräpvrår. Symbolum apostolicum behåller alltid sitt
värde såsom läro-symbol.
Frågan är alltså den, om man bör söka )i åstadkomma» en ny församlings-
trosbekännelse. Jag väljer med flit ordet »åstadkomma», ty därmed har jag i
själfva verket velat besvara frågan nekande. Bekännelser »åstadkommas» ej,
de »födas» i väldiga kriser och komma då liksom alldeles af sig själfva. Det
är visserligen ingen omöjlighet att den kris~ hvari nu hela Tysklands pro-
testantiska kyrka befinner sig: kan antaga sådan gestalt, att därur födes en ny
trosbekännelse. För det allra närmaste ögonblicket är detta dock ej troligt.
Symbolstriden skall visserligen någon tid fortsättas med broskyrer, tidnings-
artiklar, synoder och nidvisor, men snart skall intresset öfvergå till andra
spörsmål. Därmed är dock striden visst ej slut. I-Iarnack sitter allt fort på sin
professorsstol, de 24 medallierade innehafva allt fort sina ämbeten, deras an-
hängare växa med hvarje dag. Och om en och annan skulle, hyilket dock
är otroligt, afsättas, så betyder det ej så mycket. Ty det är ett faktum, att
vetenskapligt utbildade representanter för den gamla ortodoxien blifva i Tysk-
land allt sällsyntare. Man finner dem förnämligast i Erlangen, Leipzig, Greifswald
och Rostock, men de flesta af dessa fakulteters lärare vandra med ena foten
i den historiska kritikens väg, men söka Jtå med den andra i den gamla
ortodoxien. Att denna ställning till och med för en sådan eminent begåfning
1) Indirekt är väl denna lära innesluten i "syndernas förlåtelse", men evangelii kärn-
punkt bör di’rekt vara uttalad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
