Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - H. C. S.: Louis De Geer såsom statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 LOUIS DE GEER SÅSOM STATSMAN.
- - - - - - - -
I
meddelar 1 sm Representationsreformens Historia, kan karakteriseras såsom en
»känsla af trötthet, mattighet och vanmakt,>, hvilken visst ej väntade något
hastigt uppslag i frågan 1
).
Om ofvannämnda promemoria af 1861 yttrar De Geer i sma »Minnen»
(I s. 2 2 5), att han finner »motiveringen teoretiskt tämligen tarflig och vissa
, förutsättningar oriktiga», men »uppskattar det hela såsom utgår1gen ur en sund
praktisk instinkt af hvad som borde göras för att betrygga det svenska sam-
hällets lagbundna bestånd.>> Låtom oss ett ögonblick dröja vid dess innehåll,
jämfördt med dess upphofsmans dom därom!
Det bör, synes oss, då genast falla 1 ögonen, att för så vidt De Geers
omdöme om nödvändigheten att genom en representationsreform »betrygga
samhällets lagbundna bestånd» skall betyda, att detta skulle äfventyrats, om
ståndsförfattningen behållits ännu någon tid, detta omdöme torde vara öfver-
drifvet. Att ståndsförfattningen var »en föråldrad institution» - ej minst genom
.sina svårhandterliga former - kan icke bestridas, ej heller att det »split emel-
lan stånden», hvartill den ledde, var »fördärfligt», och likaledes icke heller att
regeringens kraft måste försvagas, när representationen »är delad i två mäk-
tiga partier, hvilka af ståndsintresse eller ståndshat göra nästan allt till en
partifråga» (de citerade uttrycken hämtade ur promemorian), men därför är ej
ett omdöme sådant som ofvanstående befogadt. Det skall då först bevisas,
att verkligen samhällets bestånd var hotadt, och den bevisningen är hittills ej
framlagd. Och dessutom, har man genom nuvarande representationsskick lyc-
kats undvika det fördärfliga splitet, eller de partier, som under kamp för skilda
intressen »göra nästan allt till partifrågor?»
Däremot torde det vara svårt att jäfva sanningen af De Geers åsikt, att
»motiveringen teoretiskt är tämligen tarflig och vissa förutsättningar oriktiga».
Så t. ex. föredrages ett tvåkammarsystem under det villkor, att båda kamrarne
ej utgå »från så beskaffade olika valkorporationer, att den ena representerar
det högre och den andra det lägre i samhället, hvarigenom blott utbrott af
samhällets farligaste inre strid framkallas», men icke dess mindre framhålles
kort efteråt, att för första kammarens ledamöter böra »de kvalifikationer for-
dras, som trygga bildningens och förmögenhetens talan ». Men är det då icke
redan ur teoretisk synpunkt naturligt, att den kammare, för hvilken fordras
»bildningens och förmögenhetens» konservatism, skall komma att stå som re-
1
) Närmare upplysningar om dessa skrifvelser samt om det därstädes förekommande
besynnerliga misstaget om 1809 års grundlagstiftares fördömande af ståndsförfattningen -
ett misstag, som sedermera upprepas af friherre De Geer i hans motiver till riksdagsordnin-
gen I 863, af Konst. Utsk. samma år, af statsrådet Carlson i prästeståndet I 865 o. s. v.,
finnas i Ny Svensk Tidskrift 1885, 1 o häft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
