Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - H. C. S.: Louis De Geer såsom statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57° LOUIS DE GEER SÅSOlVI STATSMAN.
sig ej själf på sitt verk. Om den stora reformen haft någon annan positiv
afsikt än att tillfredställa opinionen - och i allmänhet reformerar man väl ej
blott för reformens skull - så måste våra statsmän efteråt ha ställt sig inför
spörsmålen: huru skall statens fördel befrämjas geno’n1 denna mäktigare vordna
riksdag? Och huru skola framträngande klassintressen bäst enas i det helas
tjänst? Svarens innebörd måste blifvit en: därigenom att regeringen kraftigt
tager ledningen.
Den allmänna situationen närmast efter representationsreformen synes
onekligen varit ganska gynnsam för en sådan ledning, och den nya riksdags-
ordningen uteslöt den ej. Men De Geers personlighet uteslöt den. Han som
1859 vann anseende genom att ej inverka på riddarhusets utskottsval, kunde
eJ SJU år senare fatta nödvändigheten att till fö]jd af ändrade förhållande~
lernna denna nob1a passivitet för att icke antvarda initiativ och inflytande i en-
skilde partichefers’ våld. Själf skrifver han (i v. Möllers bok om 1867 års r:sta
kammare): »sedan mom kort tid så många stora förändringar blifvit genom~
förda - -· trodde jag någon hvila önskvärd för nationen, innan genomgri-
pande reformer företogos i öfriga delar af administrationen och lagstiftningen.
- Jag ville därför kvarstanna på min plats, , så länge det kunde låta
sig göra utan att från densamma kräfdes lösningen af nya stora frågor.» Nu
är det visserligen sant, att äfven i staternas liksom i individernas lif kan på
krafternas anspänning fö]ja en nödvändig afrnattning. Men däraf följer eJ, att
sedan gamla svårhandterliga verktyg utbytts mot ändamålsenJigare eller åtmin-
stone mera lättskötta, man försummar att nyttja dessa och så gifver andra till-
fälle att bemäktiga sig dem. »I representationsförändringen », skrifver De Geer
(II s. 57), »hade jag visserligen så till vida sett ett medel, som jag hoppadest
att reformer skulle småningom och lugnt kunna genomföras, utan att deras
framgång i så hög grad förhindrades som så ofta blef _följden af att två riks-
stånd stannade mot två. Men icke föreställde jag mig, att reformerna skulle
gå med högtryck eller att regeringen utan att söka efterforska representationens
tänkesätt skulle på en gång uppgöra och framlägga sina stora planer. Icke
heller lzade någon regering z· Sverige förut plägat gå till väga på sådant sätt.»
(Kurs. af oss.) Därmed har De Geer gifvit sig själf den skarpaste inkompetens-
förklaring, ty såsom den gamle Göteborgsriksdagsmannen A. 0. Björck yttrade,
den som icke insett på förhand att efter 1 866 situationen skulle förändras och
jordbrukarintresset tränga i förgrunden, honom »kan icke gärna tillerkännas
något omdöme i politiska frågor·». Nya förhållanden kräfde något nytt, kräfde
just något som ingen förutvarande regering behöft mycket bekymra sig om,
kräfde regenngens initiativ. Numera synes De Geer erkänna denna försum-
~1"’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
