Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - H. C. S.: Louis De Geer såsom statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUIS DE GEER SÅSOM STATSMAN.
571
- - - - - - - ~
melse, hvars ödesdigra inflytande på vårt senare offentliga lif det är om.öjligt
att beräkna.
Det är ett karaktersdrag hos De Geer, som lyser igenom hela arbetet,
Ja hela hans offentliga verksamhet: misstron mot det p ersonliga i historien.
Vi ennra om hans (II s. 278) uttalade åskådning, »att individerna i det he]a
betyda ganska litet och att deras ingripande, om det är för kraftigt, ofta för
virrar utvecklingen ». Med denna tro på utvecklingens gång oberoende af
människorna och med åsikten, att man ej ens bör söka leda utvecklingen i
i någon viss riktning, öfverstämmer också De Geers hållning efter 1866 full-
komligt.
När man känner De Geers ovilja mot partibildning och hans brist på
initiativ finner man det något egendomligt, att inrättandet af ett särskildt stats-
ministersämbete egde rum, under det han ’stod i spetsen för statsrådet, 18 76.
Det är otvifvelaktigt, att denna åtgärd var ett steg vidare på den väg, som
från ordningen af 1809 öfver 1840 års departementsstadga leder mot minister-
styrelse. Så fattade De Geer emellertid icke saken; han förklarade under de-
batten härom i 2 :dra kammaren, att det ej alls var fråga om något motsva-
rande en verklig konselj-president - en uppfattning, som han för öfrigt nu
har modifieradt rätt betydligt (II s. 193). Man tvingas här ovillkorligen till
frågan, huru tänker sig väl De Geer vårt statsråds ställning? Å ena sidan
undanrycker han det starka stöd, som 1809 års män i konungens förtroende
ville förläna statsråden: »det torde ligga i sakens natur», säger han (II s. 82)
» att en konstitutionell kung i sina ansvariga rådgifvare snarare ser sina mot-
ståndare än sina vänner». Å andra sidan kan han icke taga steget fullt ut och
förorda en ordning, som gifver statsrådet själft tillräcklig inre styrka. Under
slika förhållanden måste regeringen förlamas inom sig och utåt mot riksdagen.
Öfver allt samma passivitet och svaghet!
Det är ganska underligt detta: stämningen i landet önskar representa-
tionsreform - De Geer genomför den; statsskicket utvecklar sig mot mini-
sterstyrelse - De Geer befordrar en viktig åtgärd i den riktningen, men i
intetdera fallet förstår han rätt stegets innebörd. Det är det v\ allenbergska
ordet en smula modifieradt, nämligen så: »något måste göras, men - till
hvad ändamål?»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
