Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - Lenn. Kjellberg: En återuppstånden författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 EN ÅTERUPPSTÅNDEN FÖRFATTARE.
föredrogo att studera den orngifvande verkligheten, hvars brokiga bilder de
gåfvo den epigrammatiska slipning, som 1 samtidens ögon först tryckte på den
litterära produkten konstverkets prägel. Att, såsom en af de engelske utgif-
varne, R utherford, fatta dessa mimiamber såsom ,verkliga små dramer, afsedda
att uppföras på $cenen, synes mig vara att förbise den alexandrinska periodens
lek med litterära former och att draga för vidtgående konsekvenser ur blotta
namnet, hvilket är desto mindre berättigadt, som det ingalunda är säkert, att
ens Sofrons mimer, hvilken anses ha grundlagt genren, varit bestämda för
något annat än att reciteras i en krets af litterära läckergommar.
Den första af de dikter, soni i mer än fragmentariskt skick blifvit oss
återgifna, har till titel » Medlarinnan eller bönekvinnan», för att vid öfversätt-
ningen begagna ett mildt uttryck, och består af en dialog mellan »bönekvin-
nan», Gyllis, en bedagad dam med rnycket »vida» moraliska begrepp, och
den unga Metrike, hvars man sedan tio månader befinner sig på en resa 1
Egypten.
Den äldre damen, hvilkens uppträdande allt igenom präglas af en yt-
terst vulgär pratsjuka, kommer på besök hos den unga gräsänkan och slår
genast upp språklådan på vid gafvel, Hon börjar med att urskulda sig att
hon så länge varit osynlig därmed, att hon bor så långt borta, och att smut-
sen på gatorna står ända upp till knävecken. »Och jag har ju krafter som
en fluga, ty ålderdomen drar mig utföre., och dödsskuggan står vid min sida.»
Hvarpå Metrike invänder, att äfven andra få röna tidens obehagliga verknin-
gar. Efter ·ett nytt litet replikskifte för Gyllis med ett raskt grepp samtalet in
på det kapitel, som närmast intresserar henne, för att sålunda få komma fram
med det, som egentligen bränner henne på tungan. »Huru länge, mitt barn»,
utropar hon, »har du nu icke varit gräsänka och ensam kastat dig på ditt
ensliga läger! Det är ju tio månader, sedan Mandris (det var mannens namn)
for till Egypten, och icke en rad har du fått ifrån honom. Han har nog glömt
dig och släckt sin törst ur någon ny källa.» H varefter hon med en kombina-
tionsförmåga, hvars_djärfva krumsprång måste väcka en modern skvallersysters
afund, uppräknar alla de härligheter, som i Egypten tjusat mannens sinne och
kommit honom att glömma sitt enkla hem: »rikedom och fäktsalar och mak-
tens glans och strålande solskensväder och ärans skimmer och skådespel och
filosofer och guld och vackra gossar och tvillingguddomligheternas 1
) helgedom
och konung »Förträfflig» 2
) och Museum och vin och allt godt man kan önska
sig, och kvinnor, vid Hades’ dotter, mer talrika än den stjärnehär, öfver hvil-
ken himlen yfves, och fagra som gudinnorna, som en gång gingo till Paris
för att få sin dom i skönhetstäflan - måtte de ej höra mina ord. Och i
hvilka tankar sitter du, stackars liten, här fastnaglad på din stol? Du skall
förtäras af tvinsot och ålderns aska ska11 lägga sig öfver din ungdoms eld.
1
) Konung Ptolemaios Filadelfos och hans gemål och syster Arsinoe.
2
) XPYlCi’Coc; = Konung Euergetes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
