Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - Ibsens tvänne senaste arbeten - I. J. A. Eklund: Om »Hedda Gabler» och »esteticismen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBSENS TVÄNNE SENASTE ARBETEN. 609
d~rnpede lys», som fina nerver behöfva. Hon offrar sin gamla trotjänarinna.
Dumt gjordt: den gamla pigan var icke heller fin nog. Hon har köpt sig en
»stadselig» ny hatt, så att Redda icke skall skämmas, om de komma att gå
tillsammans på gatan. Det är hennes tribut åt det estetiskas kraf. Misslyckadt!
Redda stukar till henne med sitt tal om pigan, som lägger sin gamla hatt,
där den icke skulle ligga. Tant Tesman borde icke ha försökt att göra sig
fin. I-Iennes styrka ligger i något annat, i det »simpla» lifvet, som Redda
icke känner till.
Därhemma har hon en sjuk syster, en af dem åt hvilka evtanasin skulle
rekommenderas af de moderna filantroperna. Men den gammalmodiga säger:
’> Vor herre lad mig bare få beholde hende en tid endnu ! For ellers ved jeg
-ikke min arme råd med livet.» Men syster Rina går bort. Och »nu skal
hun stelles og pyntes, så godt jeg kan. Rigtigt pen skall hun komme i sin
grav.» En »penhed», underlig för folk af Heddas cert ! - Den dödas rum
skall ej behöfva vara tomt. Det finnes nog alltid »en syg stakker som tr~nger
r0gt og pleje». När Bedda ändå nedlåter sig att förundra sig öfver, att hon
vill taga på sig ett sådant »kors» om igen, heter det: »Gud förlade dem barn
det har ikke v~ret noget kors for mig.» Af denna tantens lust att offra
sig kommer också det för Redda så ofina alluderandet på »udsigterne» och
»de tomme v~relserne, som der nok kan blive brug for med tiden». Hon
gläder sig åt tider, då hon kan få deras invånare att lefva för. Hennes allu-
sioner äro ganska delikata, tycker hon helt visst. Men det hör den »finare»
bildningen till att icke begripa, det »delikatessen>> är olika i olika lager af
samhället. - Om publiken observerat Tant Tesman, skulle den hafva funnit
henne oroväckande lik Kristus åtminstone i praktiken. Men det kom den na-
turligtvis icke att tänka på. ·För att Kristus skall finna nåd för esteticismen,
måste han ta på sig en rock, som är comme-il-faut. Annars gör man honom
,den tjänsten att icke känna igen honom,
Det finnes dock ännu en, som icke är hemfallen åt esteticisrnen. Det
.är »tossehodet» fru Elvsted, hvilkens kärlek ger henne handlingens mod, och
som i sin dumhet kan åstadkomma det sköna resultatet att upprätta en gam-
mal rucklare, visserligen blott för att Redda skall fördärfva honom igen. :Men
de återstående personerna äro väsentligen skönhetsdyrkare.
Det finnes i dramat ändå ingen »estetiker» ex professo. Sådana äro ju
annars lämpliga typer. Men deras lilla klick är för speciellt utga1lrad för att
kunna väcka större allmänmänskligt intresse, trots deras egen stora möda att
göra sig själfva till all världens medelpunkt. Det vore ej så farligt, om den
här i fråga varande världsåskådningen inskränkte sig till dem. H vad betyder
Svensk Ti’dskrijt z892, I9, 20. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
