Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - Ibsens tvänne senaste arbeten - I. J. A. Eklund: Om »Hedda Gabler» och »esteticismen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612 IBSENS TVÄNNE SENASTE ARBETEN.
Att hänge sig, det vare i personlig uppoffring, i kärlek eller i brotts-
lighet, är ej förenligt med detta »gå udenom». Att sitta och tala om diverse
»livligheder» med Eilert Lövborg går för sig. Fantasin får gärna vara med.
Hon syndar i tanken med trollen alldeles som Peer Gynt i Trondehallen. Det
låg »noget sk0nt, noget lokkende over denne l0ndomsfulde fortrolighed, som
ikke noget levende menneske havde nogen anelse om>>. Där var ett »kamme-
ratskab i livsbeg~ret». Men - »der vilde komme virkelighed ind i forholdet».
Och då måste hon »gå udenom». Hon var för feg. Skandalen! Den är
något oskönt. Inga moraliska betänkligheter äro med i räkningen. Nej, vore
publikum lika beskedligt mot en kvinna som mot en man, mot henne som
mot assessor Brack, så skulle hon nog hafva gått med. Men nu törs hon ej!
Det är kanske förmätet att undra, huru många af dessa som läsa »livlighe-
derne» i all tidens litteratur och i hjärtat önska., att de finge vara med om
dem – huru många af den kvinnliga delen särskildt som våga det annat än
i fantasin. »Virkeligheden» skrämmer dem. Kanske man just därför kämpar
så bittert mot den opinion, som dömer såsom synd t. ex. det fria könsum-
gänget, att man i sin moraliska eller rättare estetiska feghet är rädd för skan-
dalen ’2
Redda Gablers kryperi under det som brukas är icke onaturligt. Det
är ett vanligt förhållande, att bristen på vördnad för moralisk lag gör till slaf
under comme-il-faut. Det är ett utslag af människans behof af att ändå ha
något »som bör vara». Den mera borgerliga esteticismen fäster sig då vid
lifvets småsaker. Det löjliga, det fula, det låga och simpla bli demonerna 1
denna lifsåskådning.
I lifvets verklighet, då denna tar lidandets form, blir denna esteticism
hjärtlös. » Jeg vil ikke se på sygdom og d0d. Lad mig få v~re fri for alt
det som stygt er!» - Bedda Gabler skulle sannerligen icke kunna hysa med-
lidande med en sörjande moder, som torkade sina tårar och sin näsa på kjolen.
Om denna skönhetsegoism säger Ibsen i »Redda Gabler» åtskilliga tänk-
värda saker. Exempelvis detta: esteticistens makt öfver människor är egent-
ligen lika med noll, utom möjligen då det gäller att fördärfva. Hur afund-
sjuk är ej Redda på fru Elvsted, därför att hon, »tossehodet», genom att
hänge sig visat sig hafva ett personligt inflytande öfver Eilert L0vborg. Och
när så hon själf »vil for en eneste gang i sit liv ha magt over en menneske-
sk~bne», så blir det en makt till döds. Kärleken ensam uppbygger. Från
den estetiska synpunkten gör syftet af maktens bruk naturligen alldeles det-
samma. J\1akten är lika skön, om den öfvas till ondo eller till godo. Det
diaboliska är i det hela mera uppiggande och intressant än motsatsen. Kain
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
