Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - Ibsens tvänne senaste arbeten - I. J. A. Eklund: Om »Hedda Gabler» och »esteticismen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBSENS TV;\.NNE SENASTE ARBETEN.
är intressantare än Abel. Polisen, som griper Ravachol, skall kunna göra
många fiffigheter för att bli lika uppburen af allmänhetens sympatier som
denne. »Ni är en djäfvul», säger kurtisören till sitt föremål. Det är en
komplimang, och så fattar hon den nog.
Lifvets verklighet är - såsom Ibsen påpekar - svår mot esteticisterna.
Det är ej så lätt, bara af de simpla ekonomiska grunderna, att lefva för den
»som ikke kan lide varetnek på m0blene». Man kan nog i sådant fall nödgas
sälja sig åt en eller annan assessor Brack, som har sitt speciella intresse af
att bekosta möblemanget.
Och i hvarje fall komma lifvets verkligheter att gå illa åt dem, som blott
velat »lefva i skönhet». Redda Gabler var mycket försiktig. Hon gaf sig in
i ett äktenskap, där hon trodde det skulle bli så litet som möjligt af »virke-
lighed i forholdet». Därför valde hon Jörgen Tesman. Men där kom något
af verklighet - något mycket oskönt. Där kom en yttring af den naturens
lag, som låter blomman vissna, då karten bildar sig. »L0vet er vissent.» » Vi
er allerede i September.» Hedda har »svIBrt lagt sig ud». Det är det un-
derliga, att rnodren’ naturen ej tycks vilja låta en människa födas i skönhet.
Den hafvande kvinnan är stadd i estetisk dekadans. Det är alldeles konse-
kvent, att Redda Gabler finner detta förhållande otäckt, och att det bidrager
att plåga henne till döds.
Och i hvarje fall var nu hennes tid »omme ». De trettio åren komma
en gång enligt naturens ordning. Hon har »danset sig trcBt». Och då blir
den så naturlig, den frågan: »Jeg ved ikke hvorfor jag skulde vcBre lykkelig?»
Nej »det kcBdelige» är nog på den ståndpunkten det normala. Det finnes
ingenting att lefva för. » Opgaver - krav» talar assessor Brack om »sådan i
den h0jere stil», men afvisas: »Ikke noget med krav til mig!» Hedda Gabler
har ingen aning om, huru det »at vcBre sig selv er sig selv at d0de. » Kär-
lekens lag, ansvarets lag, plikten finnes icke. Den skall icke finnas. Lifvet
1 skönhet skall ju ersätta moralen.
Då återstår, när lifvet blifvit outhärdljgt tomt, bankruttmässigt, att göra
slut på det, att spela bankrutten. Är det nu något orimligt, är det ej konse-
kvent, om Redda Gabler vill, att »det skal ske i sk0nhed». Det tycks väl
ungefär vara detsamma, om själfmördarens skott träffar i tinningen, bröstet
eller magen. Det är det dock säkerligen icke för esteticisten. Det är dumt,
att man skrattat åt Ibsen för detta Heddas tal om att dö i skönhet. Publiken
borde vara god och erinra sig ur sina tidningar alla teatraliska dödsarrange-
manger, som där omtalats, från Boulanger och nedåt. Eller lyssna till sitt eget
sentimentala pjoller om själfmördarnes ideala mod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
