Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - Ibsens tvänne senaste arbeten - II. Fritz Mauthner: Ett tyskt omdöme om »Bygmester Solness». Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IBSENS TVÄNNE SENASTE ARBETEN. 6 r7
symboliserande någon gång faller ur rollen, eller när ledmotiven i dessa stycken
slå om från det sublima till det banala.
»Byggmästare Solness» är ett ålderdomsarbete och förråder sig såsom
sådant genom den något’ klumpig vordna tekniken, liksom ock genom en tiU
obegriplighet drifven, abstrakt fantastik. Att gifva exempel på de så småningom
växande felen i Ibsens teknik, skulle föra oss för långt. Det hörde förut tiU
Ibsens ära, att han täflade med en Dumas d. y. i mönstergiltig scenbyggnad,.
men därjämte förde dialogen öfver från fö]jetångens sfär till den höga nivån
af fullkomlig naturlighet. Däri har Ibsen bragt det till mästerskap, och naturli–
gen har han i de stora grunddragen ännu detta mästerskap kvar. Blott att rike-
domen på individuella drag minskats, så att emellanåt friskheten gått förlorad.
Och på det abstrakta i hans symbolik – hvarigenom symboliken för-
lorar just sin poetiska bildlighet och öfvergår till allegori, på samma sätt som
i andra delen af Faust på liknande grunder - på den kalla abstraktheten är
ännu den olyckliga peripetien i »Frun från hafvet» det mest typiska exemplet..
Ibsen hade där den vackra tanken, att Ellida under äktenskapets tvång icke·
kan besegra längtan efter den främmande mannen, men att hon, ställd framför
ett nytt fritt val, åter skulle välja sin make. Därför var det nödvändigt, att
handlingens gång skulle föra Ellida in i en ny situation, på ett ensamt frihe-
tens och själfansvarets fält. Lika svåra uppgifter hade Ibsen i »Nora» och
» Vildanden» löst med den djärfvaste enkelhet, i >> Frun från hafvet>> nöjde han.
sig med ordet frihet, i stället för att omsätta tanken i handling.
Med »Bygmester Solness» är det så tillvida ännu sämre bestäldt, som,
, heller icke tanken blir riktigt klar och den personlighet, som utgör dess cent~-
rum, icke gör så trovärdigt intryck, som flertalet af Ibsens öfriga gestalter..
Detta blir så mycket mera i ögonen fallande, som denna Hilde \Vangel, som,
blir byggmästarens öde, redan förut är oss bekant, just ur » Frun från hafvet» ,.
och där är en förträffligt tecknad bifigur.
Ellidas styfdotter är en oduglig liten skolflicka i slynåren. Hilde \i\ angel
har ej alldeles hjärtat på rätta stället. Hon finner det spännande, att narra.
en stackars bröstsjuk till bärgvandring och framställer honom såsom sin brud-
gum för att efter honom få anlägga intressant sorgdräkt. Hilde ar komisk
och tragisk på en gång, såsom Ibsens bästa skapelser. Och man kan förstå,
huru den grubblande skalden kunde komma till den frågan: hvad månde det
blifva af det barnet? Mot sin vana har nu Ibsen på en så nyfiken fråga gifvit
svar, i »Bygmester Solness».
Det nya dramat inför oss först i en äktenskapsinteriör, sådan som endast
Ibsen kan återgifva den, skarpt och individuellt. Belysningnn är så stark, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
