622 (Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1892)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - En indisk roman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

622 EN INDISK ROMAN.
En af de främste bland desse indiske nutidsförfattare är BUNKIM CHANDRA
CHATTERDSCHI, hvars roman Giftträdet7 nyligen återgifvits i en god engelsk
öfversättning (dess fullst. titel ofvan).
Förf. kallar sin berättelse »Giftträdet», därför att dess grundtendens går
ut på att ådagalägga, huru passionen och njutningslystnaden är det giftiga träd,
som växer upp i hvarje hem och, där det får frodas, sprider olycka och för-
därf omkring sig. Men i själfva verket är det mindre lidelsernas förbannelse,
som är olyckornas upphof inom den kulturvärld, som förf. skildrar, än fast
mer just den nämnda brytningen däri mellan tvänne kulturer, tvänne världs-
åskådningar. Däraf födas dessa halfexistenser, som hvarken hafva kraft att i
allo fasthålla det gamla, eJ heller mod och (iärrblick nog för att kunna få fast
fot på det nyas mark.
Med ledning af ett sammandrag, som ur detta arbete gjorts i en tysk
tidskrift, skola vi genom följande nio bilder söka gifva våra läsare en före-
ställning om »fabeln» i denna äkta indiska kulturbild, - utan att kunna åter-
gifva de af en än mildt svärmande, än passioneradt glödande österländsk fan-
tasi uppburna naturskildringar, som skänka arbetet dess största poetiska värde.
* *

I.
Nagendra Natha Datta, - en ung, skön, rik godsegare - står 1 den
öppna dörren till ett förfallet hus och blickar in.
Det är natt. Han är. på sitt eget skepp ute på en affärsresa från Go-
windpar till Kalkutta. Före sin afresa hade han gifvit sin omtänksamma maka
Surja Mukhi löfte att icke utsätta sig för någon fara. Därföre, då en häftig
storm utbrutit, hade han lagt sitt skepp för ankare. Men styrmannen hade
sagt honom, »fånglinan är gammal, det är säkrare, vi gå i land».
Nagendra landade med sitt folk. Men på stranden voro de utan skydd
prisgifna åt den rasande stormens och det strömmande rägnets våld och så
I
hafva de nu vandrat på måfå öfver de sumpiga fälten i förhoppning att träffa
på en by eller någon koja.
Ljuset från den byggnad, framför hvilken de nu stå, har under denna
väg varit dem det första tecknet till människors närhet.
Nagendra befaller sitt folk att stanna utanför och träder sakta in i kojan,
som är byggd af sten och tydligen en gång haft anstrykning af välburgenhet.
Nu är den smutsig, förfallen, en samlingsplats för- ugglor, råttor och veder-
värdiga maskar.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svtidskr/1892/0636.html

		Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1892 / 622 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|