Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - En indisk roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN INDISK ROMAN.
I det andra skildrar han Kunda med följande ord:
» När är kvinnlig skönhet skönast? Jag tror, på det fjortonde året. Denna
hulda oskuld, förelöperskan till den knoppande jungfruligheten, är egen blott
för den åldern. Kunda är tretton år, men i allt så godt som ett barn. I dag
ville hon till och med springa ut på gatan och leka med pojkarne. När hon icke
fick det, blef hon m,ycket rädd och bad icke mer därom. Kamal undervisar
henne; hon berömmer hennes lätthet att fatta, och dock är det mycket af det
man säger henne, som hon icke förstår. Med sina stora, blå ögon - höst-
lotusblommor i klart vatten - ser hon ofta på mig utan att taga blicken till-
baka. Hennes ögon säga mig ingenting, och dock f~rvirras mina sinnen, när
jag besvarar blicken. Du ler öfver min karaktersstyrka, men jag önskade, att
jag kunde ställa dig midt emot dessa ögon för att pröfva, huruvida du är stånd-
aktigare än Jag.»
Surja Mukhi svarar med omgående bud. Hon beder sin man att föra
Kunda till henne. »Jag vill gifva henne till hustru åt Tara Charan>>, skrifver
hon. »Du vet, jag har länge sökt efter en maka åt honom. Gillar du detta,
si beställer jag smycken åt Kunda, fyller bröllopskorgen och ordnar om alla
andra förberedelser för giftermålet.»
Nagendra och Kamal gilla Surja Mukhi’s plan. Den synes dem förträfflig.
Huru kortsynta äro ej vi människor! Få år därefter kommer en dag, på
hvilken Nagendra och Kamal kasta sig i stoftet och utropa: »O, att vi dock
icke hade antagit Surja Mukhi’s förslag!»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
