Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19–20 - En indisk roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN INDISK ROMAN.
Debendra Babu, nej äfrei: Nagendra Natha har lågat upp i en häftig kärlek till den unga
änkan.
Nagendra söker bekämpa sin böjelse. Han vänder bort blicken när Kunda kommer
in; han undviker att nämna hennes namn; om han måste säga något åt henne, gör han det
i ovänlig ton.
Men han älskar henne, älskar henne med växande glöd. Han trängtar efter att kalla
henne sin.
Lagen tillåter honom taga en andra hustru, då Surja Mukhi icke skänkt honom någon
arfvinge; nå, hvarför gifter han sig icke med Kunda?
Han säger till sig själf: "Hon är en änka, och den som gifter sig med en änka, för-
nedrar sig i sina egna ögon och i världens ögon, - nej, icke i världens ögon blott inför en
del af sina trosförvandter ..."
Och rätt sedt - europeerna och många indiske lärde se icke något orätt i en änkas
omgifte. Det påstås ju, att de heliga böckerna, Schastras, icke innehålla något förbud mot
sådana äktenskap.
Nagendra läste nu med ifver hvad desse lärde män anfört till bevis för sin åsikt.
Kamal Mani, den muntra, varmhjärtade Kamal Mani, som själf är så lycklig med man
och barn, skulle gärna vilja skingra det mörker, som hvilar öfoer Nagendra’s ståtliga hem
En dag anländer hon med sin lille son till Gowindpur. Hon finner Surja Mukhi blek och
feberaktigt upprörd, hennes man dyster och Kunda nedslagen och allvarlig.
"Var vid godt mod", säg-er hon till sin svägerska, "jag tager Kunda med mig till Kal-
kutta, det blir det bästa."
Hon följer Kunda in i hennes sofrum och säger till henne:
"Jag reser, följ med mig!"
Kunda skakar på hufvudet. "Jag reser icke med dig."
Kamal’s leende ansikte blef med ens allvarligt. "Det är ett dåligt tecken", tänker hon.
"Barnet lider af samma sjukdom som min broder. Ack, om ändå min man vore här, han
skulle råda mig, hvad jag bör göra."
Hon trycker Kundas hufvud kärleksfullt till sitt bröst, smeker hennes panna och kin-
der och säger:
"Kunda, tillstå för mig sanningen! Jag är ju äldre än du; jag älskar dig som en syster;
var öppen mot mig: hvad du säger mig, förtäljer jag icke för någon" - inom sig tillägger
hon: "utom för min man och min son ..."
Efter en paus frågar Kunda: "Hvad är det du vill veta?"
"Du älskar min broder af hela ditt hjärta: icke sant, så är det?"
Kunda tiger. Kamal Mani gråter i sitt hjärta. Men högt säger hon med fattning:
"Nu vet jag det. Jag förstår dig - dig gör det ingen smärta, men andra bringar det
djup olycka."
Kunda Nandini lyfter upp sitt hufvud och ser på Kamal Mani med stora ögon.
Kamal förstår det stackars barnets stumma fråga.
"0, olyckliga", svarar hon, "märker du då icke, att min bror älskar dig tillkaka ?"
Kundas hufvud sjunker åter ned mot K amals bröst, och de gråta båda tyst.
"Kunda, res med mig", beder Kamal efter en stund, och ännu mera enträget fortsätter
hon: "Om min broder icke längre ser dig, glömmer han dig, och du glömmer honom. Ly-
der du icke mitt råd, är du förlorad, Nagendra förlorad och Surja Mukhi. Hela huset går
under l"
Det dröjer länge, mnan Kunda ger något svar på denna bön.
"Jao- reser med dio-" hviskar hon till sist under tårar.
t:, t, I
:;.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
