Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 19–20
- En indisk roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN INDISK R01\1AN.
"Älskar han mig verkligen? Kamal säger så, och h varför skulle hon vilja bedraga
mig? Därtill kan hon icke ha något skäl. Hon vill taga mig med sig till Kalkutta. Men
om jag följer med henne, då får jag icke mera se honom, och - jag måste se honom, jag
kan ej lefva utan att se honom! Men stannar jag kvar här, så gör jag dem olyckliga, som
gjort mig godt ! Ja, jag ser det tydligt, Surja Mukhi lider, för min skull. Jag måste bort,
men jag kan icke, - bäst vore, om jag doge. Ja, jag vill dö! 0, min fader, hvarför lem-
nade du din dotter?"
Kunda håller båda händerna för ansiktet och gråter bittert.
Därpå stiger hon upp och går långsamt utför de trappsteg, som leda ned i vattneto
Hon är blott en kvinna, en svag, vankelmodig kvinna; hvarje trappsteg, som närmar henne
vattnet, ökar hennes rädsla; hon darrar våldsamt. Dock skrider hon vidare.
Plötsligt lägger sig nu en hand på hennes skuldra; och en röst säger till henne:
"Kunda!"
Hon ser sig om. Nagendra står bakom henne, och hon glömmer, att hon velat dö.
"Du ämnar följa med Kamal till Kalkutta? Gör du det af fri vilja?"
"Af fri vilja? H vilken fråga!"
Kunda snyftar, men ger honom intet annat svar.
"Kunda !" säger då Nagendra, "gråt icke. Hör mig. Jag har gjort våld på mig, men
mm kraft är uttömd. Det är mig en gåta, att jag så länge kunnat uthärda dessa kval. Jag
ger nu upp striden och gör dig till min hustru. Säg: vill du blifva min hustru?"
Denna gång tiger ej Kunda. Hon svarar honom: "Nej!"
"Hvarför säger du nej? Anser du omgifte för synd?"
"Icke därför", svarar Kunda. Därpå blir hon åter tyst.
Han talar till henne; han bönfaller henne med passionens energi.
Hon står fast vid sitt nej. I djupet af sitt hjärta tillägger hon: "Jag fåtr icke säga.
Ja nej, nej!"
*
Nästa morgon låter Surja Mukhi kalla Kunda till sig. Hon är upprörd; hennes an-
nars så milda ögon skjuta blixtar.
"Kunda!" så tilltalar hon den inträdande, "det har ko~mit till min kunskap, att den
boisnavi, som sjunger kärlekssånger och ofta kommer i änkhuset, är en förklädd man, - en
man, som älskar dig och som du älskar tillbaka. Du är osedlig, och en osedlig änka kan
jag icke hysa i mitt hem. Gå, och visa dig icke för mina ögon!"
Kunda darrar; Kamal ser att hon är nära att falla. Hon tager henne med på sin
kammare och tröstar henne med milda ord: "Må grz’h-im: tänka hvad hon vill, jag tror icke
på något af alltihop."
*
*
VII.
Midt i natten, när alla sofva, lemnar Kunda huset. Surja Mukhis föraktfulla ord drifva
henne bort. Hon är för stolt för att längre kunna stanna.
I Nagendras rum är det ännu ljus, hon ser dit upp, hon ser hans gestalt i det öppna
fönstret, men han ser ej henne. Svärmar af insekter flyga in till honom.
"Om jag dör, kan jag då icke blifva född på nytt såsom insekt? 0, om jag vore en
af dessa små vingade varelser! ... "
Nagendras rum blir mörkt. Kunda fortsätter sin väg.
Buskarne stirra förvånade på henne. De fråga: "Hvart går du hän – i mörkret -
allena?" Palmens stora blad susa: "Hvart går du, arma barn, under denna natt? 11
Och
ugglorna i snåret instämma i samma fråga.
Kunda vandrar vidare utan plan och mål. Ett oväder bryter lös; stora molnmassor·
störta åsk.ande mot hvarandra; vinden stönar högt; klara blixtar fara darrande genom molnen.
En af dessa blixtar visar Kunda en lerkoja. Hon sätter sig framför denna och lutar
hufvudet mot dörrposten. Trots ovädret märker en hund hennes steg och skäller. Kojans
egarinna sticker ut hufvudet och frågar: "Hvem där?" Hon igenkänner Kunda och för
henne med sig in.
Det är en af Surja Mukhis tjänarinnor. Hon heter Hira och är en dålig kvinna. Det
är hon, som spridt ut, att boisnavin är en förklädd man, som älskar Kunda. Hon afundas
K unda denne tillbedjare, och därför har hon förtalat Kunda inför Surja Mukhi.
Hira gör upp en eld, tröstar Kunda och säger: "Du gjorde rätt i att lemna det hus,.
<lär du blef så illa behandlad. Stanna nu tills vidare hos mig. Här söker dig ingen."
Kunda tänker: "Så god Hira är! Hon vill beskydda mig!"
Men Hira öfverväger för sig själf den frågan: "Skall jag förråda Kundas vistelseort
åt Debendra Babu eller åt Nagendra ?"
Hela dagen tvekar hon i detta val, men till sist säger hon till sig tjälf: "Nagendra
är rikare än Debendra Babu, han skall bättre betala mig mitt budskap, och därjämte vill jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0644.html
