Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - C. O. Nordensvan: Om kriget. Dess betydelse och uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRIGET.
Om de europeiska staterna förenade sig om bildandet af en dylrk
domstol, i hvilken de insatte representanter till ett antal., som något så
när motsvarade deras folkmängd., så skulle det icke töfva länge, förr än
denna församling vore delad i partier allt efter de olika folkens önsk-
ningar eller fördelar, och de största länderna skulle snart blifva de be-
stämmande, så vida icke förbundsmedlemmarna delade sig så jämt, att
hvarje öfverenskommelse vore omöjlig. Man kan ju emellertid tänka sig,
att i en tvistefråga församlingen kunde ena sig och uttala sin dom mot
en af förbundsmedlemmarna. Men om denne då icke underkastade sig
domen, hvad skulle då ske? Joj han måste naturligtvis tvi~1gas dårtil 1
hvilket icke kan ske utan våldi d. v. s. domstolen måste till sitt förfo-
gande ega en polismakt, en väpnad styrka, tillräckligt stor att rå på den
mäktigaste af förbundets medlemmar - och det vill icke säga litet -
och domstolen skulle se sig nödsakad att tillgripa just deti som skulle
undvikas., nämligen kriget. Alltsammans är också en drömbild, som
knappast är värd den tid, man egnar åt dess framställande.
Vill man se en lefvande bild af ett sådant förbund och en sådan
domstol., ehuru i smått och under gynnsammare förhållanden, än de skulle
te sig för den europeiska, så behöfver man endast kasta blicken på det
Tyska förbundet., sådant detta framlefde sin tid från I 8I 5 till I 866. Dess
förbundsförsamling eller förbundsdag i Frankfurt var skiljedomstolen., som
skulle slita alla tvister mellan de 37 förbundsmedlemmarna; förbunds-
armen var redskapet för domarnas bringande i verkställighet. Fanns det
någonsin annat än splittring och slitning inom detta förbund., hvars alla
medlemmar dock tillhörde samma nation; kunde förbundsförsamlingen
väl afstyra all oro under åren I 848-1850? Nej, ingalunda! Och dess.
sista åtgärd var den förbundsexekution mot en af förbundets medlem-
1?ar, som sprängde detsamma och med vapnens makt åstadkomi hvad
församlingen icke mäktati att skapa ett fast, starkt och enigt tyskt rike.
Det europeiska förbundet skulle säkerligen brista långt förr än det tyska~
och huru skulle det väl aflägsna krig mot utom-europeiska folk?
Att för en liten stat krypa till bönboken och under form af garan-
terad neutralitet anropa andra stater orn deras beskydd är en skymflig
åtgärd, som aldrig på allvar tillgripits, och till hvilken endast mycket
svaga hjärnor kunna sätta någon lit.
Att tänka sig kriget aflägsnadt genom minskning eller försämring
af härarna är allt för bedrägligt; att genomföra en fullständig afväpning
låter på grund af det redan sagda icke tänka sig. En minskning i här-
styrkan., lika inom alla stater, ligger väl närmare till hands, om det icke
vore alldeles säkerti att de flesta stater skulle använda något knep för
att kringgå bestämmelsen. Preussen förbjöds efter freden i Tilsit af kej-
sar Napoleon att hålla mera än 42poo man i sina led~ men med strängt
iakttagande af bestämmelsen lyckades den preussiska staten genom dess
ledande mäns skicklighet att vid krigsutbrottet 18I 3 sända i fält en freds-
styrkan mångdubbelt öfverlägsen krigsstyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
