Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - C. O. Nordensvan: Om kriget. Dess betydelse och uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRIGET. 37
Hvarken den ökade civilisationen eller de förbättrade samfärdsel-
medlen förmå undanrödja kriget; gränsboarne hysa ofta den sämsta grann-
st mjan. Icke heller förmå de förbättrade vapnen det; dessa lära endast
stridsmännen att bättre skydda sig. Att republiken icke är bättre skydds-
värn för freden än konungadömet, bevisar stämningen i Frankrike och
förhållandet i Amerikas alla fria republiker. I Norra .l\merika fanns
knappast heller någon krigsmakt, och dock utbröt där ett krig, som 1
våldsamhet söker sin like i den gamla världen.
Nej, huru än civilisation och hyfsning gå framåt, kommer kriget
nog att fortfarande finnas till, om än det allt mera sällan tillgripes. Och
månne det i själfva verket vore lyckligt, om all krigsfara försvunne? Att
industrien och den inre utvecklingen inom staterna till en början skulle
springa upp betydligt, lider väl intet tvifvel, men det begär efter mak-
lighet och njutning, den sträfvan att tillgodose endast sig själf, som re-
dan allt för mycket gripit omkring sig, skulle ytterligare växa och med-
föra en förslappning, större än i forntidens utlefvade samhällen, en för-
slappning, som snart kväfde tanken på allt högre, som gjorde hvarje
högre, hvarje ädel sträfvan omöjlig. Den eviga freden är, såsom Moltke
en gång sade, »en dröm endast och till på köpet ingen skön dröm>> ;
»kriget», tillade han, ~>är ett element i Guds ordning>>.
Om kriget också är en rå, en barbarisk handling, så måste dock
hvarje lidelsefri åskådare erkänna, att det icke alldeles saknar goda si-
dor. För att nu icke tala om den af historien bestyrkta sanningen, att
inga stora nationella 1nål kunnat uppnås utan krig, så verkar kriget i och
för sig stärkande på folken. Den känsla af fara, af gemensam sträfvan,
af gemensamt arbetej af sammanhållning, trofasthet och ståndaktighet,
som födes af kriget, och som aflägsnar alla själfviska intressen, skulle
icke kunna frammanas på annat sätt. I kriget måste nationen åsidosätta
alla enskilda önskningar, där .. måste hvar och en uppgå i det hela, där
måste hela folket, såsom en framstående författare sagt, ådagalägga, »om
det finnes något i det, om det ännu förtjänar en plats bland nationerna
och i sådant fall hvilken». Med det sätt, på hvilket härarna nu för ti-
den äro sammansatta, då allt hvad en nation har kraftigt och starkt, dra-
ges in i ledet, synes tydligt och klart, hvilken pröfning och hvilket prof
ett krig är. Och icke endast själfva kriget, utan till och med endast
hotelsen, möjligheten af krig är icke utan att utöfva ett helsosamt infly-
tande på nationen, en väckelse, som utan detta hot aldrig skulle före-
finnas.
»Kriget än, säger Clausewitz, »en handling af våldet för att tvinga
motståndaren att uppfylla vår vilja.» Då nu de båda motståndarne äro
stater eller partier, hvilka förut med politikens hjälp sökt bringa sina
önskemål i öfverensstämmelse, men som däri icke lyckats, utan i stället
gripa till våldet, så kan man med rätta säga, att kriget är det yttersta
medel, det våldsamma medlet, hvaraf politiken begagnar sig för att slita
tvister stater eller partier emellan. Kriget kan och får sålunda icke be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
