Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - C. O. Nordensvan: Om kriget. Dess betydelse och uppgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
01\’I KRIGET.
·traktas såsom något allenastående, såsom något ensamt för sig bestående,
utan måste uppfattas endast och uteslutande såsom ett redskap för po-
litiken. Det är ett visst politiskt mål, som man sträfvar att uppnå med
kriget, och detta gifver kriget vanligen dess prägel. Klar och bestämd
politik., ett verkligt politiskt och om möjligt af nationen kändt och med-
vetet mål alstrar en kraftfull krigföring, hvaremot en osäker och vack-
lande politik med ett obestämdt eller obetydligt mål endast kan åstad-
komma en svag krigföring under ringa hänförelse, ett uteslutande diplo-
matiskt krig, sådant som de flesta af föregående århundradets, och så-
dant som allra senast de tyska sydstaternas mot Preussen I 866. »Utan
god politik är det icke sannolikt, att man skall utföra ett 1yckligt krig>>,
säger med rätta en ansedd skriftställare.
Politiken upphör emellertid icke att utöfva sitt inflytande i det ögon-
blick krigsrörelserna börja, utan den fortfar att vara verksam under hela
kriget, om än tidtals betydligt försvagad. Högste befälhafvaren måste
förstå och hafva rätt att begagna sig af de politiska förhållandena., sådana
de gestalta sig hos eget folk., hos fienden eller hos bundsförvanter eller
neutrala makter. Slutligen vid stillestånd kommer politiken åter fram
i första rummet. Politiken må emellertid icke tillåtas att bestämma krigs-
företagen i strid mot krigskonstens fordringar, såsom fallet t. ex. var, då
franska regeringen I 870 jcke vågade låta lviac-lviahons arme gå tillbaka
till Paris, alla andra exempel att förtiga.
Af denna nära frändskap mellan politiken och kriget framgår af sig
själf nödvändigheten för statsmännen att ega ett riktigt begrepp om kri-
get och krigsmedlen liksom för högste befälhafvaren ofver en arme att
noga följa politiken utan att låta binda sig af dess fordringar. Bäst är,
om ledningen ·af politiken och kriget förenas, hvilket sker., då regenten
själf anför sin arme och eger därför erforderliga anlag och egenskaper.
Då politiken framkallar kriget, blifva dess orsaker lika skiftande
som de politiska målen. Då krigen nu för tiden emellertid näppeligen
bryta lås utan djupt liggande nationella skäl, så blir krigets orsak af
mindre inflytande på dess förlopp., än förr var fallet. En orsak till krig
må dock i förbigående beröras, då den samma ligger oss svenskar gan-
ska nära, nämligen den, att man blir tvungen att deltaga i ett krig, så-
som fallet var med rumänerna I 877. Ytterligare må erinras om, att den
orsak, som angifves i en krigsförklaring, icke alltid är den verkliga, hvil-
ken stun2om ligger ganska djupt, men dock förr eller senare kommer i
,
aagen.
Krigslyckans växlingar uppställa icke sällan under krigets förlopp
nya mål. Den ena har kanske börjat utmanande och anfallande samt
slutar med att nödgas värja sig själf. Den andra griper då ett nytt
och .vidsträcktare mål, såsom mångfaldiga exempel utvisa, och senast
fransmännens och tyskarnes under kriget 1870-1871. Det nya målet
ställer ofta det gamla i bakgrunden, och den ytlige betraktaren glöm-
mer allt för lätt krigets verkliga orsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
