Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2–3 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR.
- - - - - - - - -
Men dessa fakta äro för norrmännen endast lika många afsteg från uni-
onens grundprincip, och i kraft af denna anse de sig ega 02.fvislig rätt att
få dessa afsteg utplånade. Då man från svensk sida föreslår, att dessa norska
fordringar skola tagas under gemensam ompröfning i samband med andra uni-
onella reformer, som från svensk synpunkt kunna synas behöfliga (t. ex. om
det unionella försvarets proportionella reglering o. d.), så svara norrmännen
därföre, att de hvarken vilja eller behöfva inlåta sig i någon köpslagan om sin
rätt. Att häfda denna anse de vara påbjudet af sin plikt.
I fråga om den förstnämnda kategorien är deras ståndpunkt mycket en-
kel, ty bestämmelserna om ståthållareämbetet och vicekonungadömet ha sin
plats i Norges grundlov, och rättigheten öfver denna anse de ju vara norsk
statsmyndighet uteslutande förbehållen, hvilket ju efter händelserna r884 inne-
bär detsamma som stortingets allmakt på detta område. Då borde det ju vara
en lätt sak att skaffa dessa bestämmelser ur världen, hvilket som bekant också
har lyckats, med ståthå1lareämbetet redan 187 3, men med vicekonungadömet
eJ förrå1J I 89 I.
Frågan om de diplomatiska ärendenas behandling har däremot visat sig
vara mera segsliten. Icke så, att den norska vänstern haft någon synnerlig
svårighet att från sin en gång intagna unionella ståndpunkt klargöra sin position
med hänsyn till densamma, men den har här ej haft lika lätt att realisera sin
uppfattning. Här gäller det nämligen äfven riksakten, en odisputabelt unionell
lag. Vänstern håller visserligen strängt fast vid, att riksakten noga genomför
de båda rikenas likställightc, men då svenskarne förfäkta en motsatt uppfatt-
ning, har detta fört me<l sig ett behof af samförstånd med dem, som man från
norsk sida ännu ej alldeles kunnat sätta sig öfver. Detta förefa1ler så mycket
mera naturligt, som ämnets vikt kräfver en grannlaga behandling för att icke
sätta själfva umonen i fara.
Enligt den norska vänsterns åsikt äro emellertid den lagtolkning och den
på densamma byggda praxis, i kraft af hvilka Sverige allt ifrån föreningens
början förvaltat och ännu förvaltar Sverige-Norges utrikes angelägenheter icke
blott utan grund i unionskontraktet utan äfven i bestämd strid mot detsamma.
För att en sådan svensk företrädesrättighet, ett dylikt afsteg från likställighets-
principen skulle kunna tillerkännas giltighet fordrades naturligtvis, menar vänstern,
att det skulle vara i riksakten, det enda unionsdokumentet, uttryckligen stad-
gadt. Men häraf finnes, påstår den, intet spår. Däremot tillerkänner Norges
grundlov norrmännen egen och särskild förvaltning af sina utrikes angelägen-
heter.
Detta bevisas på följande sätt: § r N. G., med hvilken § r R. A. öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
