Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PESTALOZZI. 93
med den först nätnnda af de trenne faktorerna, med människonaturens
egen ofria eller naturnödvändiga utvecklingsgång. Denna är nämligen
enligt Pestalozzi närmast Guds sak. Det är Han, som gifver växten, som
nedlagt i barnasjälen så och så beskaffade krafter och anlag, och som
föreskrifvit de oföränderliga lagar, hvilka beherska det mänskliga själs-
lifvet och betinga dess naturenliga och harmoniska utvecklingsgång. Att
vilja godtyckligt mästra detta Guds eget verk vore förmätet. Den psy-
kiska utvecklingens lagar låta sig icke tummas eller förändras i enlighet
med människors kortsynta afsikter; hvarje dylikt försök straffar sig
själf därigenom att det i följd af sakens egen natur måste ohjälpligt miss-
lyckas. Och när det således är och blir omöjligt att omskapa den natur-
liga utvecklingsordningen till öfverensstämmelse med uppfostrarens mer
eller mindre godtyckliga syften och metoder, så återstår ingen annan
utväg än den, att det blir uppfostraren själf som å sin sida måste rätta
sig och sin verksamhet efter denna ordning och dess lagar. Lika visst,
menar Pestalozzi, som det är, att ett förvändt och konstladt uppfostrings-
och undervisningssystem kan på mångahanda sätt hämma och vrida på
sned barnets inre utvecklingsgång, lika visst kunna vi också å andra
sidan hoppas, att en sund och naturlig utveckling af barnets själslif skall
kunna i fiere hänseenden främjas, underlättas, påskyndas och ledas till
goda resultat genom en sund och naturenlig uppfostringsnzetod, d. v. s.
en sådan, som troget följer i spåren människonaturens egen utvecklings-
ordning, som bygger i främsta rummet just på kännedomen om denna
utvecklings oföränderliga lagar och förstår att bringa sitt eget förfarings-
sätt i genomgående öfverensstämmelse med dessa.
Jag har måhända uppehållit mig väl länge med att visa, på hvilken
väg Pestalozzi själf så småningom ledt sig fram till sitt begrepp om en
naturenlig uppfostran. Men så bör det också numera vara så mycket lättare
att förstå, hvad detta begrepp närmare innebär och betyder. Det innebär
och betyder först och främst, att det icke går an, att uppfostraren eller lä-
raren såsom mål för sin verksamhet uppställer något som hälst godtyckligt
och ensidigt ideal af mänsklig fullkomlighet, som vore hämtadt annorstä-
des ifrån eller till äfventyrs på fri hand konstrueradt, men som vore mer
eller mindre främmande och tillfälligt för det mänskliga själslifvets· eget
innersta och hela väsen och för den riktning, i h~ilken dess naturliga ut-
vecklingsgång liksom af sig själf pekar. Vi erinra oss ifrån det föregående,
huru som Pestalozzi för egen del uppställer såsom det yttersta och högsta
målet för all uppfostrande verksamhet: att bringa till full, lefvande och
utpräglad verklighet det gudsbeläte, som hvarje människosjäl gömmer
inom sig såsom sin odödliga arfvedel, till en början endast såsom en
dunkel möjlighet eller ett outveckladt anlag. Men just detta gudsbeläte
eller denna människans gudalikhet består enligt Pestalozzis uttryckliga
förklaringar i ingenting annat än en allsidig och harmonisk utveckling af
hennes naturliga indi,zridualitet - af hennes mer eller mindre rika och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
