Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PESTALOZZI. 97
säga vi unga och drömma oss bilder af en mänsklighet, som vi icke
känna, och gifva under tiden ej akt på pojken, som heter Hans, och han
blir till ingenting, emedan vi, omtöcknade af drömmar om mänskligheten,
förgäta Hans, i hvilken den människa växer, som vi vilja uppfostra.»
Dessa citat må nu vara tillräckliga för att visa, att Pestalozzi för
egen del, åtminstone i teorin, haft öppen blick icke blott öfverhufvud
för individualitetens betydelse utan i sammanhang därmed äfven för de
kraf, som det praktiska lifvets konkreta förhållanden, olika samhällsställ-
ning och blifvande lefnadskall m. m. sådant, ställa på - både det offentliga
och enskilda - uppfostrings- och undervisningsväsendet.
Till yttermera visso har han själf fixerat sin uppfattning i sist
nämnda hänseende och sökt att sammanknyta och organiskt införlifva
denna med sin i det föregående framställda och utvecklade grundvy öfver
uppfostringskonstens innersta väsen, allmänna förutsättningar och däraf
betingade resurser - och gjort detta på ett sådant sätt, att hela inne-
börden och bärvidden af den ofvan nämnda allmänna metologiska formeln:
>
,inifrån utåt» först härigenom kommer i sin rätta och fulla belysning.
»Öfning och användning>> – säger han - »af sin kraft och sin vishet i
mänsklighetens särskilda lägen och förhållanden är stånds- och yrkesbzld-
ning.» Men, heter det vidare, alla yrkeskunskaper och färdigheter äro
ju i själfva verket ingenting annat än speciella tillämpningar af själens
allmänna grundkrafter och förutsätta följaktligen, att dessa redan äro till
en viss grad utvecklade. Och så leder han sig härifrån till en slutsats~
som får en alldeles afgörande vikt och betydelse för hela hans pedago-
giska och didaktiska system, till den slutsatsen nämligen, att den all-
männa uppodlingen af människonaturens väsentliga grundkrafter - i be-
hörig proportion och inbördes harmoni - måste vara det första och vik-
tigaste redan och t. o. m. i all synnerhet just i folkskolan, men visserligen
äfven på undervisningens högre stadier, i så måtto att, såsom han ut-
trycker sig, alla »användningsöfningar>> allt framgent böra underordnas under
>)utvecklingsöfningar». Pestalozzis egen uttryckligen uttalade mening går så-
lunda, i 1
korthet sagdtj ut därpå, att det visserligen är en oafvislig plikt att
vid undervisningsväsendets ordnande taga behörig hänsyn till och se väl
till godo äfven >>stånds- och yrkesbildningens» mera speciella intresse, men
likväl alltid så, att detta kraf måste sättas i samband med, inordnas un-
der och alltigenom beherskas af >)elementarbildningens ide>> (jfr ofvan)
och så till vida alltså i jämförelse med denna af honorn ställes alldeles
bestämdt i andra rummet.
Skulle nu tilläfventyrs någon i den pedagogiska utilitarismens namn
vilja finna äfven dessa Pestalozzis nu senast anförda resonnemang och
åsikter vittna om något slags ensidig formalism, så må det vara hono1n
obetaget. Så mycket borde väl, synes mig, nu för tiden vara höjdt åt-
minstone öfver all principiell meningskiljaktighet, att all i något högre
och egentligare mening uppfostrande undervisning måste väsentligen
åsyfta såväl formell som materiell bildning - såväl en harmonisk utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
