Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 OM PESTALOZZI.
Den pestalozziska lärometodens högsta grundlag lyder: all undervis-
nings absoluta fundanunt är åskådning. – Innan jag går vidare, må i
förbigående anmärkas, att ordet åskådning hos Pestalozzi stundom före-
kommer i en så vid bemärkelse, att därunder inbegripes icke blott åskåd-
ning (respektive varseblifning och iakttagelse) af yttre föremål., utan lika
väl äfven hvad man plägar kalla inre åskådning, hvad som gör intryck
på det s. k. inre sinnet eller med andra ord hvarjehanda mer eller min-
dre klart och lifligt medvetna yttringar af själens eget konkreta lif, sådana
som t. ex. just dessa barnets första känslor af tacksamhet, förtroende och
tillgifvenhet, hvarom nyss talats. Såsom åskådning alltså i ordets vidaste
bemärkelse tycks Pestalozzi vilja beteckna öfverhufvud hvarje omedelbart
upplefvad och i sin individuella bestämdhet fattad verklighet, korteligen
hvarje - yttre eller inre - erfarenhets.faktum,. I den meningen gäller
det då icke blott om direkt undervisning, utan om all slags uppfostrande
verksamhet, att den bör gå ut ifrån och allt framgent bygga på lefvande
åskådning, och vi hafva sett, huru detta närmare utföres och tillämpas
särskildt inom det sedligt religiösa området. Så snart åter som vi komma
in på den egentliga undervisningens område1
då är det hos Pestalozzi ut-
trycklig-en fråga, åtminstone närmast och hufvudsakligen, endast omyttre
åskådning - eller bestämdare uttryckt: om omedelbara sinnesåskådningar
i främsta rummet och därnäst i andra rummet äfven om de bilder, som
dessa efterlemna i själen, att bevaras i minnet och reproduceras vid läg-
liga tillfällen. Pestalozzis uppfattning af en sund och sann intellektuell
bildnings allmänna begrepp och väsen kan nämligen kort och prägnant
uttryckas och sammanfattas., med anslutning till det närmast föregående
kapitlet, ungefär sålunda. Lika visst som man icke kan fostra barn till
tro och kärlek genom torra moralpredikningar eller resonerande utred-
ningar af trons och kärlekens natur, utan endast därigenom, att man för-
står att hos dem själfva frambringa trons och kärlekens omedelbara fakta,
lika visst är det, att man icke kan fostra barn till tänkande människor
genom någon abstrakt logik eller tilläfventyrs genom en lika abstrakt
grammatikalisk exercis, utan endast och allenast därigenom, att man ger
barnen tillfälle, väckelse och anledning att tänka själfva och sålunda ge-
nom öfning stärka och utveckla sin medfödda tankekraft; men visserli-
gen, tillägger Pestalozzi., är det då också gifvet, att barnets vaknande
tankekraft öfvas bäst och lämpligast, om den får användas på yttre sinn-
liga föremål, ty just dessa är det som först och lättast fängsla barnets
uppmärksamhet.
Af detta sätt att resonera torde nu framgå utan vidare, att Pesta-
lozzis lära om åskådningen såsom all undervisnings fundament för ingen
del innebär, att man skulle stanna vid att förevisa, i original eller bilder,
en massa mer och mindre märkvärdiga föremål af allehanda art, på hvilka
barnen så fingo stirra i dum förvåning; utan meningen är tydligen den,
att åskådningsmaterialet skall under lärarens ledning bearbetas af barnen
själfva, att de skola lära sig att under inbördes jämförelse analysera sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
