Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PESTALOZZI~
kant, lika obestridda som helt visst obestridliga sanningen, att hvarje
grundligare behandling och verkligt afgörande lösning af pedagogiska
och didaktiska problem måste byggas på noggranna iakttagelser och verk-
ligt ingående studium af det mänskliga själslifvet och dess mer eller min-
dre strängt lagbundna utvecklingsgång, sådan som denna uppenbarar sig
närmast hos barn och ungdom, - eller kort och godt att pedagogik,
vare sig såsom konst eller vetenskap, väsentligen är och bör vara till-
länipad psykologi (jfr ofvan s. 94-5). Härigenom är det nämligen som
han principiellt höjer sig öfver sina föregångare, en Ratichius, en Comme-
nius och själfva Rousseau, hvilka alla i likhet med honom och före honom
högljudt yrkat på »natur» och »naturenlighet» i ungdomens uppfostran och
undervisning, men därvid fattat och användt dessa ord i en mer och min-
dre sväfvande betydelse och så, att det aldrig blifvit riktigt klart, att det
här, inom det pedagogiska området, gäller och måste gälla särskildt det
mänskliga själslzfvets specifikt egendonzliga natur och utvecklingslagar.
Redan den först nämnde, Ratichius, har ju uttryckligen formulerat
den högsta grundsatsen för all uppfostrande verksamhet så, att man har
att följa naturen i spåren, och sökt att på denna sats basera eller rentaf
därur härleda hela sin lärometod. Men både han och hans något yngre
samtida Commenius, - starkt påverkade som de äro af Bacon of Veru-
lani - tänka, så ofta som de tala om natur, alltid på något slags yttre
natur och därvid företrädesvis på den lefvande, organiska, men i alla fall
för oss yttre naturen’) d. v. s. växt- och djurvärlden. Och i full öfver-
ensstämmelse härmed fattas och tillämpas af dem den nyss nämnda grund-
satsen (naturanz sequz) särskildt inom det rent didaktiska området på
det sättet, att det för dem kommer väsentligen an på att konstruera fram
en »naturenlig>> lärometod n1ed tillhjälp af allehanda från denna yttre na-
tur och specielt från djur- och växtlifvet hämtade analogier. Naturens
lopp’) säga de, är kontinuerligt (in natura non datur saltus) och likformigt,
i naturen sker allting utan tvång, och alltid en sak i sänder (först blad,
så blommor och sist frukt), i naturen växer allting inifrån utåt o. s. v.
- och så blir det genast fråga 0111 att ur dessa och dylika utifrån ab-
straherade »naturlagar», ur hvar och en särskildt, härleda däremot svarande
didaktiska regler; och väl att märka, detta alldeles direkt eller utan vi-
dare förberedelser, utan något åtminstone mera grundligt och omfattande
studium af det inre, psykiska och intellektuella, lifvets säregna natur och
väsen, utan ens något försök till en närmare utredning af hur långt lik-
heten t. ex. mellan trädets organiska växt och barnets själslif egentligen
sträcker sig, och hvar den upphör och lemnar rum för en visserligen
alldeles genomgripande och grundväsentlig artskillnad. Dessa antydnin-
gar om Ratichii och Commenii sätt att gå till väga må nu i all sin knapp-
het vara tillräckliga för att - jämförda med hvad vi lärt känna om Pe-
stalozzi (jfr särskildt här ofvan s. 90 o. f.) - ställa i riktig belysning på
samma gång den frändskap och det historiska sammanhang, som obestrid-
ligen finnas och lätt springa i ögonen mellan deras och hans pedagogiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
