Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 OM PESTALOZZL
system, och den icke dess mindre principiellt afgörande skillnaden dem
emellan, närmast ur rent formell synpunkt, med hänsyn till utgångspunkt
och metod, allmänna förutsättningar och vetenskapliga resurser. Af den
pedagogiska vetenskapens historieskrifvare plägar denna skillnad, såsom
mig synes ganska träffande, betecknas så, att de båda först nämnda ka-
rakteriseras såsom typiska representanter för en v~sentligen objektiv pe-
dagogisk naturalism, under det att däremot Pestalozzi, i trots af allt sitt
myckna tal om natur och naturenlighet, vanligen framställes såsom den
förste, som inom det pedagogiska området brutit med och väsentligen
höjt sig öfver hvarje rent eller i mera specifik mening naturalistisk stånd-
punkt.
Med alldeles samma ord, som de sist anförda, har jag själf i det
föregående (s. 91) yttrat mig om Pestalozzis förhållande till Rousseau.
Men synpunkten var då en annan än nu. Där gällde det att framhålla
och betona den starkt framträdande sedligt religiösa syftning,_som ut-
märker och genomgår Pestalozzis alla pedagogiska reformsträfvanden, un-
der det att något liknande näppeligen kan sägas om Rousseaus. Här
åter blir det fråga närmast om någonting helt annat, nämligen om att i
korthet skärskåda och sinsemellan jämföra Rousseaus och Pestalozzis af
skilda förutsättningar betingade olika uppfattning och uppskattning af psy-
kologiska studier och deras pedagogiska vikt och betydelse. - Rousseaus
naturalism är af alldeles säregen och ganska märkvärdig art. I hans mun
betecknar ordet »natur», först och sist, den bestämda motsatsen till allt
slags konst och vetenskap och alla på historisk utveckling grundade mera
komplicerade seder och samhällsförhållanden eller öfver hufvud till alla
möjliga former af ett högre och mera egentligt kulturlif. Att någonting
är naturligt betyder för Rousseau alldeles detsamma som att det är åt-
minstone jämförelsevis okonstladt, omedelbart gifvet, ursprungligt, ännu
outveckladt, men för öfrigt talar han om natur utan åtskillnad i både
yttre och inre, objektiv och subjektiv bemärkelse. Och sålunda blir då
för honom det outvecklade barnets själslif ett stycke ren och oförfalskad
natur lika väl som t. ex. en sten, en växt eller ett djur. Rousseaus upp-
fattnipg af allt mera utveckladt kulturlif och i synnerhet af hans egen sam-
tids är, såsom väl bekant, ända till sjuklig ytterlighet pessimistisk, men
denna kulturfiendtliga pessimism står hos honom i ett egendomligt intimt
samband med en föga mindre extravagant optimism i fråga om allt, som
för honom ter sig såsom natur och naturenligt. Det nyfödda barnets
))natur>>, menar han, är alltigenom god och förträfflig. Någon arfsynd
finnes icke. Af sig själft uppstår i barnasjälen ingenting ondt eller då-
ligt, utan alla våra vid äldre år framträdande lyten och laster äro in-
plantade i oss utifrån. De härstamma alla ytterst ifrån våra genom
öfvercivilisation i grund och botten fördärfvade och fördärfliga samhälis-
förhållanden, och icke minst från ·det gängse förvända och onaturliga
uppfostringssystemet. Ut ifrån sådana premisser, – en så pessimistisk
åsikt om kulturlifvet i förening med en så optimistisk tro på människo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
