Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PESTALOZZI.
naturens’) d. v. s. de medfödda krafternas och anlagens, ursprungliga och
oblandade förträfflighet - är det tydligen fullt konsekvent., att hans upp-
fostringsideal blir af väsentligen negatfr; art i så måtto, att uppfostrarens
uppgift, enligt hans mening, väl icke alldeles uteslutande, men dock fram-
för allt och öfvervägande bör gå ut på eller bestå i att afvärja alla ut-
ifrån kommande skadliga inflytelser’) att värna om naturens fria och
ohindrade växt genom att hålla barn och ungdom obesmittade af världen
eller oberörda af det genomfordärfvadc kulturlifvet åtminstone så länge,
till dess att den naturliga kraften’) åt sig själf lemnadj hunnit utveckla sig
till sådan styrka och mognad., att all fara är förbi för att den skulle
kunna taga någon större skada af en sådan beröring. Och med en så-
dan väsentligen negativ uppfattning af den uppfostrande verksamhetens
viktigaste och förnämsta uppgift kan tydligen Rousseau icke känna nå-
got lifögare behof af att bygga sin uppfostringsmetod på några mera
djupgående studier öfver det mänskliga själslifvet och dess lagbundna
utvecklingsordning och har följaktligen icke häller någon anledning att
i pedagogiskt syfte inskärpa nyttan och nödvändigheten af sådana studier.
Helt annorlunda och visserligen mycket bättre’) om också icke fullt
så bekvämt, ställer sig saken för Pestalozzi. Hans lifsåskådning är icke
så ensidig vare sig pessimistisk i ena eller optimistisk i andra riktningen
som Rousseaus. Så långt sträcker sig icke den sist nämndes inflytande
på den först nämnde, tydligen emedan det hos honom finner sin behö-
riga motvikt i andra lika starka och starkare inflytelser och framför allt i
hans egen djupt religiöst anlagda natur. Pestalozzi är däriör oförhindrad
att uppställa ett väsentligen positivt uppfostringsideal., grundadt på öfver-
tygelsen därom, att uppfostraren både kan och bör verksamt ingripa., icke
blott för att direkt eller indirekt underlätta och påskynda den unga män-
niskans naturliga utvecklingsgång., utan äfven för att leda den i en be-
stämd riktning’) nämligen så, att hon verkligen fyller eller rättare sagdt
blir i stånd att på egen hand och eget ansvar fylla sin sedligt religiösa
och just såsom sådan speciellt mänskliga bestämmelse. Men då har han
ocksåi såvidt jag förstår ·och såsom jag i det föregående sökt visaj otvif-
velaktigt rätt därii att uppfostraren’) för att kunna som sig bör och med
full trygghet fylla sitt sålunda positivt fattade och bestämda i allra emi-
nentaste mening humana kallj icke gärna kan undvara en närmare känne-
dom om det mänskliga själslifvets immanenta utvecklingslagarj och att
således den enda säkra vägen till uppfostringskonstens höga mål går
genom psykologiska studier.
I denna kardinalpunkt finner Pestalozzi full och obetingad anslutning
hos sin mest berömde och ojämförligt mest betydande efterföljare., på
samma gång lärjunge och antagonist, inom den systematiska pedagogi-
kens område’) den trettio år yngre filosofen Herbart, som härom uttryc-
ker sig kort och prägnant så, att pedagogiken såsom vetenskap är be-
roende af både praktisk filosofi och psykologi: den ena visar målet, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
