Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PESTALOZZI. I I I
dukter af eller bihang till förnimmelselifvet och dess växlingar; så kunde
det måhända icke ens behöfvas att, till yttermera visso, uttryckligen er-
inra om hans bekanta polemik emot allt tal om en flerhet af sinsemellan
väsentligen skilda grundkrafter i själen eller s. k. psykiska förmögenheter
- annat än så till vida som han själf ju icke kan komma ifrån att till-
lägga själen åtminstone den ursprungliga förmågan att i form af primi-
tiva »Selbsterhaltungen» på allehanda olika sätt reagera mot olika utifrån
kommande intryck, hvilken förmåga sålunda i själfva verket splittrar sig
i en hel mängd särskilda »urförmögenheter», ehuru visserligen alla af vä-
sentligen samma art och grad - och i och med detsamma då också mot
hvarje tal om bestämda, medfödda anlag af mer och mindre individuellt
utpräglad beskaffenhet. Och om så allt detta sammanfattas därhänj att
Herbarts psykologi i sin helhet utgör ett synnerligen energiskt -
-
och vjsserligen just i all sin energiska ensidighet ganska intressant -
försök att genomgående betrakta och behandla allt mänskligt själslif ur
synpunkten af en »l\/Iechanik der Vorstellungen», så tror jag mig härmed
hafva gifvit mina läsare en för vårt närvarande ändamål tillräckligt djup
inblick i hans psykologiska grundåskådning.
Mot denna ställer jag nu utan vidare upp såsom dess i väsentliga
stycken diametrala motsats Pestalozzis psykologiska grundvyi sådan som
,denna blifvit i det föregående framställd och närmare utvecklad. För
Pestalozzi är själen icke något slags bali01n medvetandet liggande i sig
själf oföränderligt och »kvalitativt enkelt» men för öfrigt obekant meta-
fysiskt substratj öfver hufvud ingen död punkt, kring hvilken så skulle
småningom på något mystiskt sätt så att säga kristallisera ut sig ett af
växlande yttre förhållanden (>>Beziehungen») betingadt och till sin beskaf-
fenhet väsentligen och hufvudsakligen af dessa beroende s. k. själslif;
utan själen är fast hä1lre ingenting annat än den immanenta själf lefvande
·medelpunkten i eller substantiellt enhetliga bäraren af sitt eget lif. Själen
,är, närmare bestämdt, en redan från begynnelsen med en mångfald af
.särskilda grundkrafter och individuella anlag utrustad och sig utvecklande
.andlig organism. Och denna utveckling försiggår med inre lagbunden-
hetj i likaledes lagbunden växelverkan med kroppen och dess lif - som
.af Pestalozzi plägar betecknas såsom det inre andliga lifvets yttre om-
klädnad eller »sinnliche Rulle» - ; men icke dess mindre tillika (natur-
ligtvis närmast inom ett begränsadt område) med ett större eller min-
dre mått af valfrihet, hvilket tydligen är den oumbärliga förutsättningen
för att människan skall kunna följdriktigt fattas och betraktas såsom ett
till anlaget och till sin egentliga bestämmelse sedligt väsen. (Jfr ofvan
s. 90-91).
Såsom psykolog och vetenskapsman af facket kan Pestalozzi icke
ställas vid sidan af Herbart. I jämförelse med den senares från bestämdt
formulerade metafysiska premisser utgående och in i de minsta deta1jer
med logisk skärpaj reda och noggrannhet utarbetade och systematiskt
genomarbetade psykologiska teorier kan den förres åsikter och här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
