Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 OM PESTALOZZI.
som för öfrigt ju icke är annat än den direkta och oundvikliga kon-
sekvensen däraf, att Herbart uttryckligen fornekat tillvaron af alla redan
från människans födelse gifna och in<lividuellt bestämda anlag eiler pre-
dispositioner åt ena eller andra hållet. Ty väl må det vara sant, att
han icke betraktar människans bildbarhet såsom alldeles obegränsad~ utan
fast mera uttryckligen påpekar vissa skrankor i detta afseende och bland
dessa i främsta rummet just barnets individualitet, likasom ock att han i
sin egenskap af pedagog icke försummar att äfven i annat sammanhang
inskärpa vikten af att behörig hänsyn tages till skilda individualiteter.
lVIen antingen är detta endast en i praktiskt pedagogiskt hänseende lyck-
lig inkonsekvens, eller också - hvilket jag finner troligast - menar han
med barnets naturbestämda individualitet i grunden ingenting annat eller
mera än den i ena eller andra riktningen mer och mindre fast och be-
stämdt utpräglade form, som barnets själslif redan så småningom erhållit
under inflytande af de säregna yttre förhållanden~ hvari det lefvat till
.äfventyrs länge nog, innan det kommit under lärarens - d. v. s. enligt
Herbarts uppfattning den förste och den ende egentlige uppfostrarens –
behandling. I hvilketdera fallet som hälst står det fast, att Herbarts all-
männa psykologiska grundåskådning icke låter följdriktigt förena sig med
en öppen och skärpt blick för den mänskliga individualitetens lzela bety-
delse och alla berättigade kraf på tillgodoseende vid ungdomens upp-
fostran och undervisning. - Ur de synpunkter, som hittills framhållits,
torde jämförelsen med Pestalozzi., som det heter.) göra sig själf.
Riktigheten af mina nyss framställda anmärkningar af mera allmän
art vinner ökad bekräftelse och deras praktiska innebörd får på samma
gång sin rätta belysning redan vid en flyktig blick på Herbarts upp-
fostringsmetod i dess helhet, eller hvilket kommer ungefär på ett ut, på
det sätt., hvarpå han indelar och grupperar uppfostringskonstens allmänna
resurser och gör reda för sin uppfattning af förhållandet mellan de olika
slagen af »bildningsmedeh. Sin lära om uppfostrings- eller bildningsmed-
len har Herbart som bekant framställt och utförligt behandlat under de
tre hufvudrubrikerna: Regieru11g, Unterriclzt, Zuc/zt. Denna tredelning
är emellertid m~r skenbar än af verkligt saklig betydelse. Ty hans s. k.
»Regierung>>, som ungefär motsvarar och särskildt inom skolan samman-
faller med hvad vi gemenligen kalla disciplin., gör enligt hans egen ut-
tryckliga förklaring icke anspråk på att få gälla såsom något positivt
uppfostringsmedel, utan endast såsom det oumbärliga villkoret för den
egentliga uppfostrande verksamheten. Och hvad beträffar ungdomens
etiska - resp. etiskt religiösa - uppfostran, hvilket är hvad I-Ierbart menar
med ))Zucht», så tyckes han icke känna till – eller kan åtminstone icke såsom
fullt rationell erkänna - någon uppfostrande verksamhet i sådant syfte.,
som icke redan från första början och sedan allt framgent ställes i ett så
intimt samband med undervisningen, att den förra går väsentligen upp i
den senare. Går man nämligen ut ifrån, att ett mänskligt själslif är en-
dast en komplicerad föreställningsmekanism, så är det utan tvifvel fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
