Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Reinhold Geijer: Om Pestalozzi. Tvenne populära föreläsningar. II - Efterskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OI\1 PESTALOZZI. 115
konsekvent atti såsom Herbart göri påstå, att det enda, som i uppfost-
rande syfte behöfver och egentligen kan göras, är att, som det heter,
>mära>> barnets och ynglingens själ 1ned ett lämpligt urval af för den
samma väl afpassade föreställningar, på det att dessa sedan må i enlig–
het med den psykiska mekanis.mens egna lagar likasom af sig själfva be-
.arbetas och samarbetas därhän, att själslifvet i sin helhet så småningom
får en riktig eller förnuftig form. Och hit hör då, såsom detta närmare
utföres, icke blott att resultatet blir en tillfredsställande intellektuell bild-
·ning eller ett endast i rent teoretisk mening »allsidigt intresset, utan lika
väl äfven och visserligen framför allt, att det sålunda bildade föreställ-
ningslifvet ur sig framalstrar - såsom sina viktigaste och värdefullaste
bipro_
dukter - förnuftiga känslor och viljehandlingar. Och hvad beträffar
den specifikt etiska sidan af uppfostrarens kalli så kommer det härvid i
första rummet an därpå, att barnet får tillfällen att på konkreta exempel
öfva och därigenom utbilda sitt ästetiskt-etiska omdöme, hvartill så kom-
mer i andra rummet s. k. »logische Kultur der 1\/Iaximen»., för att dyme-
<lelst ytterligare stärka och befästa och slutligen till en hela lifvet varak-
tigt »beherskande>> maktställning förhjälpa den herbartska etikens allmänna
_
grundideer: om inre frihet och fullkomlighet., välviljai rätt och billighet.
~lutsumrnan af allt detta tror jag mig kunna sammanfatta därhänj att hvacl
som af Herbart särskildt rubriceras såsom >
)Zucht» enligt hans egen in-
nersta mening och afsikt är att betrakta väsentligen endast såsom inte-
grerande beståndsdel - eller., om man hällre så vill., såsom den full-
mogna frukten - af hvad han med större eller mindre rätt kallar »upp-
fostrande undervisning», och att han sålunda i själfva verket icke erkän-
ner eller ut ifrån sina psykologiska förutsättningar följdriktigt kan er-
känna mer än detta ena suveräna och universella bildningsmedel - eller
·med andra ordi att hans pedagogik är i sin helhet väsentligen didaktik
-
och ingenting mera.
Herbarts sålunda i största korthet refererade åsikt om ungdomens
etiska uppfostran och omi huru denna kan och bör sättas i samband med
en närmast till intellektuell bildning syftande undervisning, innehåller utan
tvifvel åtskilligt, som är ganska beaktansvärdt. Men lika visst synes det
mig vara, att den innehåller endast en del af sanningeni att det hela myn-
nar ut i en ensidig och till sina praktiska konsekvenser ytterst betänklig
etisk bildningsaristokratism. Hvaruti ensidigheten består och huru stor
den i själva verket är - hvad som fattas hos Herbart i detta hänseende
- springer måhända lättast och bäst i ögonen vid en jämförelse med
Pestalozzi. Jag behöfver i sådant syfte endast erinra om, huru denne hän-
visar till barnasjälens första rent spontana rörelser af tillgifvenhet O(:h för-
troende för modren såsom den naturligaste utgångspunkten, »det af Gud
själf gifna fundamentet» för dess sedligt religiösa uppfostran, hvilken så-
ledes enligt lzans mening kan och hälst bör begynna redan under den
allra spädaste barndomen och i alla händelser bäst grundlägges inom
hemmets och familjelifvets trängre värld., för att sedan, byggande allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
