Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR. 121
Till sist några ord om Sveriges regeringsform och dess förhållande till
unionskontraktet. Då regeringsformen icke är en unionell öfverenskommelse
utan en rent svensk lag, har också svenska statsmakten, formelt sedt, full rätt
att vidtaga hvilka ändringar som helst i densamma. Skulle en dylik ändring
inverka på föreningen, sådan den rättsligen är bestämd, så medför detta blott
att den ej får unionell giltighet utan att upptagas i unionskontraktet. Så till-
vida blir den en hvilande svensk grundlagsbestämmelse, som träder i full kraft
först i fall af unionskontraktets kullkastande. Sådana potentiella grundlags-
bestämmelser ha vi godt om i var regeringsform. Dit höra nämligen alla där
befintliga bestämmelser, som strida mot riksakten.
Sedan vi nu slutbehandlat frågan om unionskontraktets kodifikation och
sättet för dess ändring, kommer ordningen till spörsmålet om dess innehåll.
Behandlingen häraf måste naturligtvis begränsas till angifvandet af de allmän-
naste dragen och principerna. Blott så mycket skola vi gå i detalj, som er-
fordras för att belysa de förut anförda norska påståendenas halt.
Unionskontraktets allmännaste karakter är den att utgöra en garanti för
Norges statsrättsHga ställning. Sverige däremot, själft i besittning af en oom-
tvistlig själfständighet och suveränitet, hvarken behöfde eller kunde af norr-
männen mottaga en motsvarande garanti för sin statsrättsliga ställning. Det
gaf, ej mottog rättigheter. Däremot har det genom sina i unionskontraktet
inneslutna medgifvanden iklädt sig förpliktelser gent emot Norge, den förplik-
telsen att respektera _den rättsordning, dessa medgifvanden innehålla. Sina
rättigheter åter gent emot Norge grundar Sverige direkt på Kielerfreden, och
de begränsas endast af de förbehåll, denna innehåller, och af de medgifvan-
den, Sverige i kraft af denna fred genom Mosskonventionen, Norges grund-
lov och riksakten iklädt sig. Däremot begränsas de ej af någon Norge i och
för sig tillkommande suveränitet, hvilken Norge, som förut är visadt, icke eger.
Indirekt kan unionskontraktet visserligen sägas medföra rättigheter åt
Sverige, nämligen så till vida, att då Sverige tillerkänt Norge en med sig
i vissa fall sidoordnad ställning och en på visst sätt bestämd själfständighet,
har Norge ock därmed förpliktats att icke öfverskrida dessa gränser och
erkänt Sveriges rätt att tillse, att de respekteras. Då vidare Sverige in-
rymt Norge lika rätt med sig vid konunga-, tronföljare- och förmyndarval
samt därmed likstälda fall, har detta medfört nödvändigheten af att bestämma,
i hvitka former dessa lika rättigheter skola af båda rikena utöfvas. Men dessa
Sveriges rättigheter äro följder af de svenska medgifvandena, ej dessas ända-
mål, eller - som det ock kan uttryckas - då Sverige medgaf Norge dessa
Svensk Tidskrift 1893. 4, 5. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
