Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR.
vid dess förhandlingar med norrmännen. Dessa resulterade i Norges grund-
lov, men den enda likställighet, som denna känner, är den i de ofvannämda
§§ 7, 42, 43 och 48 angifna. Den skarpa begränsning de innehålla, är ock
påvisad. Med denna begränsning af likställighetsprincipen sammanfaller full-
ständigt den fo"rmulering af densamma, som K. 1\1:ts proposition, rätt citerad,
uttrycker. 1\1en icke nog härmed, den måste så göra, ifall dess redogörelse
skall vara sann/ärdig. Hur gör nu herr Ibsen? Jo, från en redogörelse för
det förflutna förvandlar han ifrågavarande moment af propositionen till ett an-
gifvande af konturerna till ett framtida unionellt statsskick, till hvars upprät-
tande ständerna inbjödos att medverka; och för detta syftes vinnande förvand-
lar han, hvad som i originalet står i imperfectum, till prcesens. Af herr Ibsen
får man visserligen icke begära, att han från sin ståndpunkt skulle kunna inse,
att ständerna ingalunda inbjödos att deltaga i upprättandet af ett blifvande
statsskick, utan att man endast begärde deras bifall till vissa delar af ett redan
förefintligt, men nog borde herr Ibsen, så norsk vänsterman han är, ändock
kunna skilja på prcesens och imperfectum. .
Men äfven om allt detta norska tal om, att Sveriges konung och repre-
sentation i sina uttalanden vid föreningens ingående erkänt den fullkomliga
jämnlikhetens princip, vore lika sant, som det är ogrundadt, så betydde det
dock intet för saken i fråga. Dylika uttalanden i propositioner, tal, betänkan-
den m. m. bevisa intet gent emot lagen själf; när den, som här, uttryckligen
stadgar motsatsen. Den så mycket omskrikna likställighetsprincipen har således
eJ ett spår till giltighet utanför de angifna fallen.
Gå vi nu in på unionskontraktets positiva, mera detaljerade bestämmelser,
så blir närmaste uppgiften den att utreda deras innehåll med hänsyn till utrikes-
ärendenas behandling. Vi erinra då först om de resultat, den föregående fram-
ställningen gifvit vid handen: Ut!{ångspunkten var den, att Norges statsrättsliga
själfständighet kunde sträcka sig endast så långt, som Sverige uttryckligen med-
gaf. .llfålet var Norges konstituerande som ett i sina rent inre angelägenheter
själfständigt, i fråga om styrelsens organisation med Sverige sidoordnadt och
gent emot utlandet till en enhet med Sverige sammanslutet rike. Den väg,
man hade att vandra för uppnåendet af detta mål, var betecknad genom be-
slutet, att Eidsvoldskonstitutionen skulle godkännas med de förändringar, som
voro nödiga för föreningen. . Fasthåller man dessa satser, skall man finna, att
de till sin logiska konsekvens sammanfalla med händelsernas historiska förlopp,
och att de på en gång till sin riktighet förklaras af och bekräfta detta.
Man lät sålunda de bestämmelser i Eidsvoldskonstitutionen, som ordnade
Norges inre själfstyrelse, stå kvar orubbade, man insatte de bestämmelser, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
