Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR. 131
som JU Eidsvoldskonstitutionen skulle undergå just de förändringar, som före-
ningen betingade.
Till slut är det klart, att blotta uppställandet af det Konowska förslaget
talar emot den modernt norska vänsteruppfattningen, ty kräfde verkligen dessa
§§ ett eget norskt konsulatsväsen, så var ju hela förslaget obehöfligt. Äfven det
sätt, hvarpå det först framträdde gifver ett stöd åt vår uppfattning. Vid stor-
tingets behandling den 2 7 okt. af § 2 2 heter det i protokollet: »Konsul Konow
tog anledning af ventilationen om forandringer i denne § til at foreslaae, at
Norge skulde have sine egne konsuler i udlandet. » Herr Konow ansåg således,
att § 2 2 behöfde förändras, för att Norge skulle kunna få egna konsuler. Däraf
följer ju, att när paragrafen oförändrad antogs, Norge enligt herr Konows upp-
fattning icke eger denna rätt.
Från norskt håll har nyligen framkastats det påståendet, att när 18 14 års
storting förkastade det Konowska förslaget, skulle detta skett i ordalag som
reserverade norsk statsmyndighet dess rätt att när som helst enrå<ligt upprätta
ett eget norskt konsulatsväsen, och utvisade att det blott var lämplighetshän-
syn som föranledde det nämnda förslagets fall. Detta påstående är fullkomligt
ogrundadt. Alla de gånger, detta förslag om egna konsuler var före, blef rent af-
slag stortingets beslut utan någon uttryckt motivering, och det finnes således ingen
den ringaste anledning att tillägga stortinget en afsikt sådan som den nämnda.
Resultatet af det hela blir alltså, att ett eget norskt konsulatsväsen ej kan
lagligen upprättas utan ändring i unionskontraktet och således ej heller utan
Sveriges 1 laglig ordning inhemtade samtycke. Detta innebär då först och
främst, att Sveriges konungs i sammansatt statsråd afgifna samtycke erfordras.
men då § 26 N. G. hör till de norska grundlagsparagrafer, hvilka hänskötos
till de svenska ständernas pröfning och alltså är intagen i riksakten (§ 4) så
blir häraf också en nödvändig följd, att äfven den svenska representationens
bifall kräfves för en dylik förändrings lagliga genomförande.
Af den här ofvan lemnade redogörelsen för det sätt, hvarpå Sverige–
Norges ställning till utlandet vid föreningens ingående bestämdes, torde klarligen
framgå riktigheten af den grundsats, hvilken vi inledningsvis betecknade som le-
dande vid underhandlingarna härom, att nämligen Sverige och Narge skulle i
alla förhållanden till utlandet, de må nu hemfalla under diplomatien eller konsu-
latsväsendet, uppträda som en enhet. Alla hit~örande frågor ha således gemen-
samhetskarakter. Härmed förfaller ock det stöd, den norska vänstern sökt
hemta f~r en egen norsk diplotnatisk organisation från bestämmelsen i § 15
N. G., att norska ärenden skola af konungen afgöras »alene» i närvaro af den
norska statsrådsafdelningens i Stockholm medlemmar. Detta grundlagsbud gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
