Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4–5 - Otto Varenius: Olika unionella rättsåskådningar. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 34 OLIKA UNIONELLA RÄTTSÅSKÅDNINGAR.
dare. Så är emellertid långt ifrån fallet. För att vänsterns uppfattning skulle
i denna bestämmelse haft något stöd, så måste den ha innehållit, att alla äm-
nen, som angå båda rikena, skola i närvaro af både svenska och norska stats-
råd behandlas, men så står det nu icke vare sig i § 38 N. G. eller § 5
R.A. Där står, att enär ämnen, som angå båda rikena, i det svenska stats-
rådet förehafvas, skola tre norska statsråd (egentligen norska statsrådsafdelnin-
gens i Stockholm tre medlemmar) där hafva säte och stämma, samt vice versa.
Endast vissa gemensamhetsfrågor kunna således komma före i sammansatt
statsråd, nämligen de, som enligt vare sig Sveriges eller Norges grundlagar
skola i sammansatt statsråd behandlas. När norska statsråd sitta i svenska
statsrådet, är det regeringsformens bestämmelser om dettas verkningskrets, som
begränsar det sammansattas kompetens; när svenska statsråd sitta i det norska
statsrådet, utgöra norska grundlagens bud rättesnöret. Båda grundlagarne un-
dantaga diplomatiska ärenden från behandling i statsråd 1
). § 38 N. G. och
§ 5 R.A. angifva således genom sin egen lydelse, jämförd med såväl svenska
som norska grundlagen, att diplomatiska ärenden i regel ej falla under deras
bestämmelser, och de förbjuda således själfva hvarje uppfattning af dem så-
som tillkomna i ändamål att utgöra någon slags ersättning för § 33 E. K.
Icke förty påstår den norska vänstern, att det är i strid med § 5 R.A.,
som svenskarne, stödjande sig på sin regeringsform (§ 11) undandragit diplo-
matiska ärenden från det sammansatta statsrådets behandling 2
). Vore det nå-
gon strid mellan § 5 R.A. och vår regeringsform, så förefunnes precis samma
strid mellan denna § 5 och Norges grundlov, men· hvarken den ena eller den
andra striden existerar annorstädes än i de norska vänsterförfattarnes inbillning,
ty bestämmelserna i § 5 förutsätta just de motsvarande stadgandena i de båda
ländernas grundlagar som sin fyllnad och skulle dem förutan ej kunna till sin
bärvidd och tillämplighet bestämmas. Detta är klart som dagen och så enkelt
att den, som säger sig ej kunna förstå det, därmed endast visar, att han ej
vill förstå det.
Då denna bestämmelse i unionskontraktet således är till sitt innehåll klar
och bestämd, kan det vara likgiltigt hvad 181 4 års storting, den ena kontra-
henten, därmed trodde sig föreskrifva. Men läsaren torde i alla fall af det
1
) Sveriges regeringsform känner vissa undantag från regeln. Om dessa se s. 217 f. årg.
2
) Herr Berner har panna att säga (s. 11), att svenskarne ’’paastod, at trods foreningen
skulde deres grundlovs § 1 I gjrelde over riksakten 11
• Vi tvifla på, att herr Berner kan pre-
stera fullgiltiga bevis på denna beskyllning för medvetet brytande af unionskontraktet. Som
ett sådant kan nämligen den omständigheten omöjligen anses, att svenskarne ej ha samma
orimliga uppfattning som herr Berner om meningen med § 38 N. G. och § 5 R.A., en upp-
fattning, hvilken norrmännen själfva först på 1860-talet - särskildt genom Dunkers arbete:
Om revision af foreningsakten - fingo syn på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
