Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. I–II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL VON QVANTEN.
sköna strängars spel åt Suomi
och de höga runosånger
åt sitt folk till evig glädje.
Och Finlands skalder danade däraf en »ny tids kantele» med flera strän-
gar och flera toner: det var, jag vågar säga det, i främsta rummet den finsk-
svenska nationalitetens barder, som till Finlands egendomligt klingande instru-
ment sjungit sitt folk en ny sång, medan dock den gamla visolåten förblef
dess grundton, bevarande dennas sällsamma tjusning.
Det är en af denna nya tidens sångare, hvars bild jag ville försöka åter
framkalla, ty, huru väl känd han än tyckes vara, förenad som han sedan flera
decennier varit med vårt land och våra intressen, är han dock framför allt en
son af Finland, en främling för mången, som endast ser de yttre, mera spridda,
flyktiga konturerna af hans lifs historia, men ej den sammanhållande makt, som
i de minsta detaljer gifver bilden harmonisk enhet.
Denne skald är Emil von Qvanten.
I.
För de flesta skall detta namn hufvudsakligast framkalla minnet af tvenne
saker: en -skön dikt och en politisk händelse: »Suomis sång» och det så kallade
>)Carl XV:s unionsförslag», tvenne vidt skilda ting, men dock, rätt betraktade,
och för så vidt de röra von Qvanten - med ett godt inre sammanhang.
I hufvudstadens litterära och intelligenta kretsar, hvilka han före sin afresa
från Sverige tillhörde, är han äfven personligen välbekant, skalden von Qvanten,
den lille finnen med den fint byggda gestalten, det nu silfverhvita håret och
skägget, den klara hyn och de ännu klarare, ungdomliga blå ögonen, ur hvilka
det kunde gnistra af harm eller stråla af välvilja i nästan oberäknelig skiftning,
ögon, djupa som tänkarens och drömmarens, trohjärtade som bar-
nets och hvassa som - en retad finnes. »En äkta liten finne med hull och
hår», säger mången som tror sig känna honom, »svår att förlikas med, 1 dag
vän, i morgon ovän, i dag med oss, 1 morgon - om ej mot, så dock borta
från oss – sådan är von Qvanten !»
Och man rycker halft leende på axeln åt den nyckfulle bråkmakaren.
Ja, sådan kan nog von Qvanten vara, men nej, detta är dock icke von
Qvanten.
Som andra har han sina svaga sidor men i motsats till hvad förhållandet
är med så många andra, ligga dessa alla i öppen dag: han är envis, retlig, stundom
lättstött, ofta misstänksam, kan var långsint - kort sagdt, han eger det känne-
märke, som vi bruka kalla >äkta finskt!» Må vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
