Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Cecilia Bååth-Holmberg: Emil von Qvanten. En lefnadsteckning. I–II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 EMIL VON QVANTEN.
skuggorna eJ svåra att förjaga, särskildt i fråga om personliga förhållanden.
»Ett vänligt ord, en doft kardus, och fred vardt åter sluten.» Han är djupt
emottaglig för sant visad vänlighet; också säger han 1 en dikt:
- - - allt på denna lilla jord
undergår förvandling!
allt - blott ej ett vänligt ord,
ej en vänlig handling.
Men uteblir det vänliga ordet, så kan också hans sinne förblifva bittert;
han glömmer aldrig en oförrätt och har icke lätt att taga första steget till för-
somng. Härtill är han alltför envis - envis som endast en finne lär kunna
vara det. »Öfver den egenskapen är jag stolt», brukar han säga, »den är
mitt finska arf. Så länge jag har qet kvar, håller jag mig upprätt.»
Det torde ligga god själfkännedom häri; denna envishet - . kalla den i
dess bästa yttringar ihärdighet, seg outtröttlighet, oföränderlig trofasthet - har
varit hans räddning och är det än: envist tror han på de ideer, åt hvilkas
förverkligande han egnat sitt lif, envist fortfar han att arbeta och kämpa för
dem; så länge han kan förblifva i denna sin ideala värld, som dock ingalunda
är eller borde vara en tom utopi, skall han också förblifva den spänstige och
liflige ande, hvars fläkt så ofta värmt våra hjärtan. Det är ej hans envishet,
det är hans trohet mot idealet, som hållit och håller honom upprätt.
Emil von Qvanten har från sin tidiga ungdom varit skald, skriftställare
och publicist. Hans penna har utan rast och ro ilat öfver papperet. Och
dock finnas endast helt få böcker - de flesta diktverk - hvilka på sitt
första blad bära hans namn. Anledningen därtill är dels just hans publicisti-
ska verksamhet, dels han starka själfkritik. Han har försmått att som många
andra samla och utgifva ett urval af de estetiska, litterära, biografiska och po-
litiska uppsatser samt af de reseskildringar, han strött omkring sig i åtskilliga af
Europas större blad. Han, den fine stilisten, har i det oändliga filat och filat
på sina dikter och större uppsatser; ofta har han gjort afbrott på dagar och
veckor, emedan han ej kunnat hitta rätta ordet eller vändningen, och när han
omsider har tyckt sig nöjd, har känt sig varm för och gripen af hvad han
skrifvit, har dock icke belåtenheten räckt längre, än till dess han läst· sitt arbete
tryckt. Då har det synts honom - men också endast honom själf– tomt och
platt, och han har lämnat det åt sitt öde.
Han delar denna själftilliten nedslående själfkritik med mången stor
konstnär.
Han har skrifvit i en mängd tidningar af olika slag och tendenser, libe-
rala, konservativa, moderata, oppositionella, regeringsvänliga. Men har det gällt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
